- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
22

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - II. Till ljudutvecklingarna wi till y och wā till ō i de nordiska språken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 Axel Kock.

för y; och jag har havt tillfälle att på andra ställen påvisa,
att i flera andra fall en partiell eller fullständig assimilation
lättare inträder i relativt oakcentuerad än i akcentuerad
ställning. Se om isl. fyrir > firir etc. men fylgia etc. Arkiv
IY 163 ff., om nyisl. einher ni > einbirni etc. men gerði etc.
Arkiv IY 171 ff., om isl. deilp-i > deildi etc. men talp-i etc.
Svensk akcent II 451, om sv. kamba> kamma etc. men
ämbar etc. ib. 387 f., oin svenska Östergötland, Östergyllen
etc. men land etc. Undersökningar i svensk språkhistoria 20,
om svenska knewelbårdh > knäfvelbår etc. men bord etc. ib.,
om Östergötland med ö och ti men Östergyllen med y och
II s. 16 och 46, om Kärlsham(n\ skeppsstam(ri) etc. men
hamn etc. Tidskrift f. Filologi N. R IX 155 f., om iafn
J-,-> iam(n) J- men iafn nedan s. 38, om runornas sunR men
mannr s. 50, isl. steinn men Danr etc, s. 52.

De isl., fsv. orden øy& (prepos.), vit (Vi två’), fsv. rø’(r)
giva en antydan örn tiden för den ovan påvisade ljudlagens
inträdande. Bevarandet av vi i dessa ofta oakcentuerade ord
skulle väl kunna förklaras därav, att de akcentuerade formerna
blivit de segrande, men då några sidoformer *yp etc. icke
blivit påvisade, är det troligare, att vip, vit, vi(f) bibehållit
vi-, emedan vid tiden för ljudutvecklingen wi > y w såsom
f r am ljud redan övergått till v-: om uttalet vin etc. men
swm etc. i de fornnord. språken se Kock: Studier I l ff.,
Ludvig Larsson: God. 1812 4:o s. XV, Kock i Arkiv N. F.
I 87 ff. Man må observera, att, såsom stavningen tör dy filt
(ej torftyßll) visar, ordet ej längre uppfattades såsom
kompo-situm av torp + vifill, och att man därför avdelade
tor-dvi-fill (jmf. nysv. uttalet själl-svåldig, icke sjål(v}s-våldig}. I
förbindelsen dw- bibehöll därför tv här liksom annars sitt
halvvokaliska uttal.

Som bekant har ljudförbindelsen wi även i fullt
akcentuerad stavelse övergått till y, när i nästa stavelse ett u
följer, t. ex. swistur > systur (Hoffory: Tidskrift f. Filologi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free