Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - II. Till ljudutvecklingarna wi till y och wā till ō i de nordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N. R. III 295 f.). Vi hava nu sett, att wi i relativt
oakcentuerad stavelse fick samma utveckling, även när intet u
följer. Man vet vidare, att förbindelsen wä utvecklats till
ö, när i nästa stavelse står ett w, t. ex. kwäpu > köpu etc.
(Kock: Arkiv N. P. I 46 ff.), och man frågar sig därför,
om icke parallelismen är fullständig, så att wa, fastän ej
efterföljt av w7 i relativt oakcentuerad stavelse övergått till
wöj hvarefter w bortfallit framför ö. Enligt min åsikt bör
frågan besvaras jakande. Wimmer (Kort udsigt over det
phil.-historiske samfunds virksomhed 1876-78 s. 15) antar
med rätta, att nom. sg. av det interrogativa frågepronomenet
havt långt ä-ljud: hwä, och denna form bekräftas av det i
äldre sv. förekommande liva (anföres i Schlyters glossar till
Uppl.-L). Detta fsv. Jiwä har (antingen omedelbart eller
sedan hwä genom den vanliga utvecklingen a > å blivit hwå)
övergått till fsv., nysv. ho (uttalat med slutet ö-ljud), i fsv.
även skrivet hoo *). Ordet förekom liksom andra
interrogativer ofta relativt oakcentuerat (jmf. hvem då; fråga hvem
det är etc.).
Liksom emellertid ej blott w utan ock andra bilabiala
konsonanter i förening med ett följande u labialiserade i till
y: miklitm ;> myklum, biskup > byskup etc., så har i relativt
oakcentuerad stavelse ej blott wä blivit (w)ø, utan ock bä
(antingen omedelbart eller sedan ä blivit å] givit bo; fsv.
Bägha-sund> nu Bogesund (med slutet ö-ljud); under medeltiden
Bá-ghahúSj Báhus^nn Bohus (med slutet ö-ljud; jmf.
akcen-tueringen Malmöhus etc., men även Bohus). Däremot fsv.
Bagher (Bugge i Ant. Tidskr. X 192) nu Båven. Man har
alltså icke att med Noreen (Folketymologier s. 6) antaga
folketymologisk påvärkan av bo på Bohus.
*) Att antaga ljudutvecklingen hwä ;> hwö i oakcentuerad ställning,
hvarefter W i relativt sen tid på analogisk väg avlägsnats genom påvärkan av
den gamla (ljudlagsenligt uppkomna) formen ha, vore väl uven möjligt, men
denna modifikation av ovan meddelade förklaring är mera invecklad än
denna och. därför mindre tilltalande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
