Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 25
språket i vissa svenska bygder (se Kock: Undersökningar i
svensk språkhist. 14 ff.*).
I 1506 års upplaga av Peder Laales ordspråk 2)
betecknas den ändelse som i nyd. skrives -et på ganska
växlande sätt. För de flästa ord torde ingen fast regel kunna
konstateras, och detta så mycket mindre, som ofta ett och
samma ord i detta avseende stavas på olika sätt. För en
skarpt begränsad ordgrupp finnes emellertid en undantagslös
norm. Oftast skrives sålunda i fråga varande ändelse -eih
(-itli), t. ex. ivanneth, røgilssetli, woxeth, hornith, ßycketh
’köttstycket7, beeneih, baareth, iværeth (part. Varit7), giweth, trææetli,
fortabeth (neutr.) etc. Stundom skrives den emellertid -et
(-æt), t. ex. flycket- (82 3), stycket, awlæt, toffwet barn, øllæt
(’ölet7), wannet, næbbet. Stundom åter -edh, t. ex. smøredh
(208), liffwedli, æggliedh, skoredh, annedh 4) (1000), øwedli
avledningsäiidelsen -hed i nyd. så gott som konsekvent stavningen -heth
eller -het: snilheth, kærligheth, sandheth, hordhet, troligheet etc. etc. (en stor
massa exempel finnas). Vidare skrives nästan alltid hwath (3, 1; ytterst ofta)
eller hwat. Ehuru skriftens ortografi vid beteckningen av th och dh i vissa
andra ord ej är konsekvent, har man enligt min åsikt att förklara
bevarandet av i-ljudet i hwat(h) och väl snarast också i -het(h) (i hvilken ändelse
i-ljudet dock kanske beror på, att den tämligen sent lånats från tyskan) därav,
att det stod i relativt oakcentuerad stavelse, och detta så mycket snarare,
som skriften har th eller t av äldre <f i le ff net (2, 12), leffneth (2, 24 etc.;
ofta), hugneth (15, 17) althit (29, 22; ’alltid’. Om samma övergång <f;>£ i
äldre sv. altit se Kock: Undersökningar 14 noten). På samma sätt bör
troligen skriftens bruk av k i de pronominella iaJc, mik, thik samt i ök
(dessa ord ofta med Æ, däremot eget nog sigh) ävensom p i kyndslcap (13,15),
ondhskap (30, 6; 39, 17), selskap (31, 28) förklaras.
*) Till det där anförda exemplet (aldrigh ;> aldrik) på övergång gh>k
i relativt oakcentuerad stavelse kunna läggas Tiyzsek (så skrivet på det enda
ställe i LfK, hvarifrån det påvisats) = isl. hizig; honak och hanok (båda i
LB) för hunagh. Beläggställen i Söderwalls ordbok. Det i Tröghbolagh 72, 7
mötande Hærtik för hærtigh har mindre bevisningskraft, eftersom formen
möjligen skulle kunna vara tysk.
2) Jag har granskat det unika exemplar, som tillhör Köpenhamns
universitetsbibliotek .
3) Talen angiva ordspråkens nummer i Nyerups avtryck av 1506 års
upplaga.
4) Merendels däremot annet eller andet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
