Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 31
centuerad stavelse 1). Såsom i viss mån en parallel
härtill kan påminnas om, huru den i västgerm. språk gällande
regeln, att en begynnande labial vållar övergång av slut- och
midljudande n till m, icke tillämpats i de nordiska språken:
sskr. budhna, isl. botn men eng. lottorn etc., mht. pfriem men
isl. priónn (jmf. Kluge: Nominale Stammbildungslehre s. IX).
Det ovan sagda torde sprida ljus över prep. från.
Ordets identitet med det likbetydande got.? f ht. fram, eng. from
kan icke betvivlas 2). Förklaringen av ordets olika former
har emellertid gjort svårigheter; så är hvarken det av mig
(Bidrag till svensk etymologi 12) eller det av Noreen (i
Arkiv III 9 noten 2) framställda förslaget att förklara n i
sv. från tillfredsställande. Jag tänker mig förhållandet på
följande sätt. I det fornartade Runömålet heter denna
preposition fruam (Yendell: Sv. landsm. II 3 s. 74), och då
målets ua motsvarar fsv. ä, förutsätter detta ett fsv. fram,
hvilket, åtminstone hvad slutljudet beträffar, återfinnes i det
fram, som möter i Västg.-l. III, Bir. I 101, 5; 363, 13 (jmf.
utg:s "Rättelser" s. 404 och 407), Med. Bib. II 290, 27 (jmf.
s. 424), i Benzelius’ uppl. av Linköpings biskopskrönika v.
514 (jmf. "Rättelser" i Medeltids dikter och rim s. 509 3) och
*) Om dissimilation inträtt i de av Noreen i Arkiv N. F. I 392 anförda
dat. pl. hwsbondomon, swenomon karromon (av Tcarl), och ej blott
misskrivning för -omom föreligger, så sammanhänger även här dissimilationen med
ändeisens relativa akcentlöshet.
2) Det torde ej vara fullt visst, huruvida f ht. såsom enkelt ord har/rem
jämte fram, forneng. frön jämte from. G-raff: Sprachschatz III 638 upptar
ett frän från en urkund. Müllers uppgift (Etym. Wb.), att frön möter i
forneng., bekräftas ej av Greins, Leos, Stratmanns, Ettmullers eller
Mayhew-Skeats ordböcker. Om fht. har frän, feng. frön såsom enkelt ord, så finnes
tydligtvis den möjligheten att direkt sammanställa fsv. frän med dessa
former, så att deras n skulle vara relativt ursprungligt. Man har dock även
att taga i övervägande, huruvida icke n i det fht. och feng. ordet kan förklaras
på samma sätt som nedan föreslås för n i fsv. frän.
3) Även annars ha utgivare av våra yngre medeltidsurkunder företagit,
enligt min åsikt, obefogade ändringar i texten, över hvilka dock
förteckningar meddelats i slutet av upplagorna. Genom att granska dessa
förteckningar kan man konstatera eller åtminstone få anledning misstänka åtskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
