Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 33
akcentuerad ställning. I frän förlorades -n enligt den kända
ljudlagen liksom i prep. i etc., och man fick isl., fsv. frä,
hvilken form blev enrådande i isl. Fsv. åter hade (såsom
de anförda citaten och Runömålet visa) alltjämt fram jämte
fräj och under en något senare period användes fram även
i oakcentuerad ställning. Detta vållade att av fram i fsv.
å nyo utvecklades frän, nämligen efter den tid, då -n
förlorats i prep. i etc. Yokallängden i Runömålets *främ
skulle åtskilliga exempel kunna samlas, som ytterligare tala härför. Blofct några
ur Bernhard må anföras: gæningom (bis), æwædhelika (bis), wædelika,
hög-fædhogli(e)r (bis), wædhwgh, skölifnadh (bis) [även wæld, wældinna f. wærld etc.].
VII. Till formläran. Man synes ej hava iakttagit, att de ljudlagsenliga
och äldre komparationsformerna batre, bazter möta i fsv. (jmf. Bugge:
An-tiqy. Tidskr. X 79 not 1). Detta är dock fallet. Suso har bättra (s. 16), bättra
(verb; s. 2), Bernh. batra (s. 80), Birgitta basist (II 62), bazsta (I 61). -
Dialektiskt har fieerdhe i oblik kasus hetat ficerdliia; denna form möter
nämligen sju ggr i Med.-post. II (jmf. s. 267 överst). Efter thridhi: tJiridhia har
man bildat fiærdhe: jiærclhia. - Hvilken hette dialektiskt i gen. hwilsens
(sju ggr i Gregorius av Armenien); jrnf. i samma skrift f oisens för folksens
(se "Anmärkningar71 s. 420, 422). Se t. ex. hos Kock i Tidskr. f. Filologi N.
K. IX 159 andra liknande fall av förlust av konsonant (och särskilt ofta k)
mellan två andra konsonanter. - I Med.-post. II förekommer i nom., ack.
pl. öghom tre ggr för öghon; i Suso 276 står ock ögliom för öghon; i Bir.
IV 432 or om för öron (jmf. utgg:s ändringar); jmf. Bjärköarätten öghum^
or um i st, f. öghun, örun. Dativ-formen har inträngt i nom. och ack. (jmf.
Kock: Studier II 522). - I Själens Tröst brukas Sancta 9 ggr såsom ack. sg.
mask. och gen. sg. mask. (av utg. ändrat till sancte eller sancti; se s. 547);
Greg. av Armenien s. 386 har Sancta i ack. sg. mask., s. 398 såsom gen. sg.
mask. (jmf. ändringarna). Defc är framför namn (sancta Pethir, Sancta
Pe-thirs etc.), som formen förekommer, och adj. sankt har alltså framför namn
böjts som ett inhemskt adj. i bestämd form (jmf. helge Olaf etc.). - Själens
Tröst har två ggr, Suso och Med.-dikter hvardera en gång sagJie för sag(h)dhe.
Är soghe en föregångare till vårt nysv. sa (impf, av säga)? - Stundom
möter ska i st. f. skal (t. ex. Läkeb. 131; Birg. III 392); ska kan återgiva det
nysv. uttalet ska. - Mycket ovisst är det, huruvida den i Med.-bib. ofta mötande
skrivningen av part. pres. utan n återgiver uttalet: g angå-dis, høøracHs,
van-hopadis, loffwadis, tilkommade, vppenbaradis etc. Ävenså huruvida pass.
plantast (Bir. I 132) f. plantas betecknar ett dialektiskt uttal (Bugge anser
sig i de av Torin utg. Vestergötlands runinskrifter III 25 kunna från en
runinskrift meddela ett svenskt exempel på passiv-ändelsen -st}. - Även andra
exempel på fsv. dialektdrag skulle med begagnande av samma källa kunna
anföras.
ARKIV FÖR NORDISK PILOLOGI VI, NY FÖLJD II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
