Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - IV. Till växlingen fn : mn i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Axel Kock.
findes kun i samnapi [l gång] og swmnopo [l gång], mfn
= f n: nam/N [l gång], namfm [l gång]7’. Ljudförbindelsen
mn i samna förklaras genom påvärkan av saman. Under
det att Agrip annars har f n (nafn, iafna, nafxs etc.), har
alltså iafn- övergått till iam(ri)-1). Förhållandet synes en gång
hava varit detsamma i fsv., fastän detta ej kan med visshet
avgöras, eftersom våra fsv. urkunder merendels visa
övergången in > mn huvudsakligen genomförd. För det nämnda
antagandet talar emellertid den omständigheten, att hvarken
i Schlyters eller i Söderwalls ordbok, ej häller i Schlyters
(och Collins) lagglossarer växelformer med fn upptagas av
kompositionsleden æm- iæm-] och detta, ehuru den ingår i
en stor massa ord, och fastän man i fsv. finner sidoformer
med fn av de flästa andra ord med normalförbindelsen mn,
t. ex. iæfn (beläggställe i Söderwalls ordbok), hafn, nafn,
næfna, söfn, stcefna, rafn, æfne, dofna, trafna öl (Rydqvist
IV 251).
Jag förklarar utvecklingen fn > m(n) i iam-, cem- vid
en tid, då f n annars bibehölls, av akcentueringen 2). Fortis
har i komposita på iam-, æm- åtminstone fakultativt hvilat
på senare sammansättningsleden, och en partiell assimilation
(fn > mn) inträdde därför i den förra. Redan i Svensk
akcent II 338 ff. har jag anfört andra bevis för akcentueringen
*) Härmed bör kanske sammanställas, att älsta delen av God. 1812 4:o
använder ef ne, nafn, hofoþ nófn, sovna men såsom första kompositionsled
flera gånger iamfn- (även iamn- eller iaifi-] jmf. glossaret till Ludvig
Larssons upplaga). Två ggr förekommer iamt enligt företalet s. XV. Även denna
skrift har win i samna. - I Finnboga saga har enligt utg., G-ering (s. XIII) 5
en annan regel tillämpats på iafn-: det uppträder såsom iom- framför
labialer (iavnfridan, iambunir etc.); annars som iafn: iafndiarfan etc.
2) Det är ej troligt, att den nu i färöiskan tillämpade regeln för
växlingen vn: mn, enligt hvilken mn brukas blott framför annan konsonant
(Ham-mershaimb i Annaler for nord. oldkyndighed 1854 s. 246), tillämpats i isl.
Det i Agrip en gång mötande iamt talar ej nämnvärt därför, då denna skrift
brukar fn i nafNs (3, 11), nefNdir (8, 8), hefNdi, hefNdiN, Jieftfda, stefNdi,
staf N bui etc., och då iamt kan hava fått m från det såsom kompositionsled
så ytterligt allmänna i am-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
