Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - VI. Till ljudutvecklingen iu till y i fornsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Axel Kock.
riuta (i Söderwalls "Några svenska medeltidsord" anföras flera
ex. på riuta [från Kon. Styr., Patr., Med. bib. l, Suso] än på
ryta l) - och vidare efter labial + / i bliugher (i Söderwalls
ordbok 6 ex. med m, 5 med y eller i; ex. med iü från God.
bur., Birg. I, LfK, Ber., Suso) och dess avledningar bliugheliker,
bliiighelika (beläggställen ib.), ißiugha (MELL.), ßiutande (Cod.
bur. 2). Däremot anföra våra ordböcker med rätta blott
former med y, när detta föregås av en konsonant + r, t. ex.
bryst, bryta, drypa, gryt, gryn, pryzkas (verb), pryzka (subst.),
pryzker (adj,.), frysa, pryta, stryka, pry. Ett mycket sällsynt
undantag härifrån utgör det en gång i Uppl.-l. K. 13,1
förekommande briutær (men i samma paragraf även brytcer;
jmf. Schlyters glossar).
Vid granskning av här i fråga varande ord i vissa
enskilda urkunder från 1300-talet kommer man till samma
resultat; dvs. iú>ý genomfört efter konsonant + r, men iu
kvarstående eller utvecklingen iu>y blott begynnande efter
r i framljud och efter labial [eller guttural] + r. Enligt
glossaret till Magnus Erikssons landslag använder denna
urkund brystarf, bryta, pryska (subst.), pryskas (verb), men
däremot riuka och ßiugha (B. 29, l två ggr ßiugher, en
gång flygha).
Genomser man hos Landtmanson: Ordböjningen i Codex
bureanus s. 69 listan över sådana verb i denna urkund, som
ha samma böjning som nysv. bryta, så finner man bryta med
y liksom neutr. pl. pry (s. 42) men däremot riukar (pr. sg.
*) Det är osannolikt, att sådana enstaka exempel som þru (i st. f. pry
VGL. I {). 5 pr.), huzstrukæ (i st. f. huþstrykæ, Uppl.-l. V. 14, 8) tyda på en
dialektisk övergång iu > M, hvilken ljudutveckling efter r emellertid
föreligger i Ormsö- och Nukkö-målet (jmf. Vendell: Laut- und formenlehre der
mundarten in Ormsö und Nukkö s. 50, Kock i Sv. landsm. II 12, s. 8)
2) Tillfälligtvis synes av Jdyva (vårt enda ord med guttural + Z + urspr.
iu) ej någon form med iu finnas, hvilket lätt förklaras därav, att ordet i
våra älsta urkunder är mycket sällsynt. Schlyters ordb. upptar det blott
från en av det landfasta Sverges landskapslagar (Söderm.-l.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
