Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Axel Kock.
IX. Till behandlingen av -nn i runinskrifter.
Förklaringen av sun R med bevarat -R på
Krageholms-stenen i motsats till m a nr med -R övergånget till -r på
Skarnstenen gör Wimmer (Udsigt over det phil.-historiske
Samfunds Virksomhed 1876-1878 s. 18; och i Die
runen-schrift s. 298) svårigheter. Han väntar samma behandling av
-B i dessa ord, eftersom -R i dem bägge föregicks av n, och
han resonnerar på följande sätt: "Bezüglich der form sun R ist
indessen zu bemerken, dass dieses wort auf der einen seite
als w-stamm den auslaut länger als die a- und «-stämme
bewahrt und auf der ändern seite sich früh durch abwerfen
des r im nom. der neueren spräche genähert hat; das alte
sunuR und das neuere sun zusammen können eine
Schreibung sun R für sunr hervorgerufen haben, wo R (r) vielleicht
in der aussprache gar nicht vorhanden gewesen ist (sun im
nom. findet sich auf mehreren unserer runensteine)" (Die
runenschrift s. 298). Detta antagande, att R i
Krageholms-stenens Bunn kanske icke skulle hava uttalats, är tydligen
en nödfallsförklaring, och jag förmodar, att Wimmer själv
skulle önska en annan. Jag tror, att den skenbara
motsägelsen löses, när man besinnar, att w-ljuden i s un R och
stod a tillsvidare och bortföll först efter den äldre brytningsperiodens slut
(då ett a kunde förloras utan att framkalla brytning). Man fick därför
berg-búi. Senare inträdde den yngre brytningen, hvilken alstrades av ett
alltjämt kvarstående ljud, och vid denna tid fick man *meþar ;> miapar (gen.
sg-)> *þelfa ;> þialfa (nom. propr ; obl. kasus), fsv. iæta ’krubba’ etc. Att
med Falk: Arkiv III 299 förklara brytningen i iæta etc. såsom inträngd från
gen. pl. låter sig ej göra på grund av denna forms ytterliga sällsynthet.
Brytningens uteblivande i isl. konjunktionerna nema, eþa etc. förklaras av
ordens akcentlöshet; jmf. fsv. æwgoþer etc. i motsats till iamn s. 38 f., och
obs. att icke häller omljudet inträder i relativt oakcentuerad stavelse. På detta
sätt förklarar jag ock de obrutna formerna såsom senare kompositions-led:
mann-, raþ-, veiþi-, vin-, frændsemis-, måla-, marJcar-, sakar-, sifia-, for-spell
(i motsats till det enkla spiall) samt -feil i ortnamn (Helgaf ell, Miþfell,
Meþalfell etc.) i motsats till fiall: fortis låg på förra kompositions-leden.
Till stadgandet av formen -feil har dock även den omständigheten bidragit,
att dylika ortnamn ofta brukades i dativus med prepositionerna á, undir etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
