- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
59

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - X. Fsv. och fgutn. böjningsformer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i hskrr. K och 27), iampnathe (Æ. 12 i hskrr. I, K, N. etc.);
de sist anförda handskrifterna (I, K, N) äro från senare
hälften av 1300-talet. Då det ej torde vara möjligt att
genom analogi-inflytande förklara det i fråga varande ð,
så bör man väl antaga en dialektisk ljudlagsenlig
utveckling. En dylik bestyrkes i viss mån därav, att vid
dissimilation r övergått till ð i de nordiska språken, t. ex.
isl. hrøþi av *hrøri, nyisl. freðinn av frerinn (Bugge: Arkiv
II 241 f.[1]. Eftersom en spontan ljudövergång <i>r > ð</i>
påvisats endast i komparativer, kunna villkoren för ljudlagens
värkan ej med full visshet bestämmas, men om man säger,
att intervokaliskt r (= urnord r) i relativt oakcentuerad
stavelse dialektiskt övergår till ð, så ha ljudlagens gränser
åtminstone icke dragits för vida. En framtida undersökning
kan måhända visa, att de fastmer böra något vidgas.

                                                Axel Kock.

*




[1] Däremot har man, så vitt frågan hittills blivit undersökt, ej skäl att
antaga, att det komp. -aðe ursprungligen blott skulle ha tillhört ord med r i
rotstavelsen och sedan från dem spritt sig till andra ord. Skulle man snarare
kunna tänka på dylikt dissimilatoriskt upphov för den dialektiska
komparativ-ändeisen -ane? Många av de adjektiv, där den påvisats, innehålla
nämligen ett r-ljud, t. ex. i Stadslagen openbarane, dyrane, rættane (i textkodex),
hardhane (i andra kodices), men optare (dock även quæmelikane jämte
quæmelikare.) De av Blomberg (Ångermanländska Bidrag s. 17) och Noreen (Sv.
landsm. I 209 noten) framställda förslagen till förklaring av ändelsen -ane
äro enligt min åsikt otillfredsställande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free