Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredr. Tamm: Anmälan av Söderwall: Ordbok öfver Svenska medeltidsspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anm. av Söderwall: Ordb. öfver Sv. medeltidsspr. 169
fiordh: att beteckna detta urgamla adverb som ett subst.
fem. är från språkhistorisk synpunkt vilseledande, även om
man skulle kunna säga, att ordet genom tillfogandet av prepos.
i för språkkänslan blivit ett substantiv sådant som ar i
uttrycket i ar (hvilket troligen just givit anledning till detta tillägg
av i). - Om de spår till ordets användning utan i, som tyckas
förefinnas i de citerade (i)fior och (i)ßordh (detta senare under
artikeln forslikning\ äro kvarlevor av ett äldre språkskick, må
emellertid lämnas därhän, då i kan vara utelämnat i senare tid.
forgoz: hvarför icke ö i uppslagsformen, då i citatet skrives
förgössø? Skulle icke detta kunna föreställa *forgözl,
verbal-subst. till *forgödha?
forhyghia: hvadan denna form hyghia, skild ifrån hyggia?
Skulle man kanske tänka sig ett gammalt ^-hyglii f. ombildat
till *-hyghia?
formyJcia: en biform -mokia i infin. är icke tillräckligt
motiverad av det citerade for möJcthe] även om vokalen möjligen
förkortats framför Jci, kan den palatala konsonanten hava
hindrat y att bli Ö.
fornumst: hvarför frågetecken vid genusbeteckningen?
frynd: att ordet (citerat frint) såsom flekterat subst. skulle
haft d i stammen, är icke avgjort: jfr bunt, fart, nit m. fl. ord,
där t, hvilket i lågtyskan såsom slutljud ersätter d, upptagits i
den svenska ordstammen.
frälsléker: på grund av sann utan dativändelse kunde man
hava anledning att i frälsleka se ett adverb och i medh sann
ackus. av ett subst. * sänder m., motsvarande isl. sannr.
gar: om detta ord såsom substantiv gäller anmärkningen
vid fiordh.
godhesdunnen: uttrycket i godesdunnens nampn innehåller
tydligen genit. av mit. got "gud", hvarföre troligt är, att i
dun-nens döljer sig någon lågtysk form härstammande från lat.
dominus.
grisla: detta tillnamn kunde närmast vara fågelnamnet
grissla.
guma: Bugges härledning ur guþmoþer (jfr Arkiv I 220),
enligt hvilken uppslagsformen skulle skrivas gumma, behöver
väl icke förkastas på grund av mask. gumme i betydelsen
"gubbe", hvilket kunde bero på invärkan från gumma.
Mrs: det citerade hers hade bort stå även som
uppslagsform, då det motsvarar mit. herse och icke kan vara på svenskt
område uppkommet av Mrs, som icke veterligen är uppvisat i
medeltidssvenskan.
holtøter adj.: the holtzte herra torde egentligen betyda
"hol-steinarnes härre" (hörande till holtzter m. pl.).
iläte: den vid uttrycket hwat j är j läteno tillfogade
parentesen "för är j j läteno" ser ut som en rättelse av ordställnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
