Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theodor Hjelmqvist: Några anmärkningar till en vers i Heimskringla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar till en vers i Heimskringla. 287
Norræna") förekommer den, så vidt jag kunnat finna, endast på
tre ställen, hvilka också särskildt blifvit omnämnda i Wisén’s
Conspectus metrorum (s. 179, 180, 195). Två af dessa fall, som
uppvisa "náhent", påträffas i Eagnarsdrápa och äro begge till
sin metriska valör omtvistade. Bråte (Fornnordisk Metrik s.
24) och Gering ("Kvæþabrot Braga ens gamla s. 10) anse såsom
möjligt, att i versparen strof 3, vv. 5, 6
Hosta varS i ranni
Kandvés hpfuctnictja
och strof 9, vv. 5, 6
svá lét æ, þótt etti
sem orrustu letti,
assonansen mellan verserna ersätter assonansen mellan två ord
i samma vers (här den jemna i hvartdera paret). I så fall
behöfver man ej antaga, att assonansen (strof 3 v. 6) mellan -uå
och nia- är annat än en tillfällighet. I strof 9 v. 5 torde den
egentliga assonansen med lika stort skäl kunna sägas ega rum
mellan lét och ett-, som mellan þótt och ett-. I alla händelser
får man här "þrihent" (Gering, anf. arb. s. 10), så att versraden
ej är analog med den ifrågavarande.
Det tredje stället, der "náhent" förekommer, är Þórsdrápa
strof, 18, v. l
Glaums niSjum fór gprva.
Med detta har man att sammanställa den enda vers i
Heimskringla, der jag kunnat finna samma metriska egendomlighet:
Saga Magnus Konungs Berføtts kap. l, vers 5
Syni Olafs bauet sídan.
Båda dessa versrader höra under Sieverts E-typ JL xx | _L;
ictus har alltså hvilat på for och bauft, något som möjligen kan
förklara, att assonansen uppbäres af dessa stafvelser. I den
anförda varianten från Flatöboken faller assonansen på andra
taktens sänkning af typen A.
Till det nu anmärkta (upplösningen vitum och den
ovanliga assonansen) kommer slutligen, att man snarare väntar sig
en vokativ än en dativ i början af versen. Då så förhåller sig,
torde det vara ganska sannolikt, att Flatöbokens läsart beror
på korruption af deri ursprungliga texten, och att vér är ett
senare tillägg af någon afskrifvare.
Lund den 25 Oktober 1889.
Theodor Hjelmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
