Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 Adolf Noreen.
bör denna för längesedan hava hunnit förenklas, likaväl som
t. e. hus nu i svenskt riksspråk icke längre äger kvar den
circumflex, det under vikingatiden ägde ock ännu i vissa
dialäkter (t,, e. gutniskan) äger.
Granska vi nu de fornnordiska enstaviga ord, där
bevisligen en enkel konsonant äfter lång vokal ersatts av
dubbel, så finna vi, att de just tillhöra endera av de två sednast
behandlade kategorierna, en omständighet som omöjligen känn
bero på en tillfällighet. Till "ursprungligen" enstaviga ord
höra sålunda t. e. imperativer av typen grått, blott] 2 sg.
pret. av typen hiótt, íiótt (i slott o. d. står däremot tt för
ht)] advärb såsom upp (ägs. up, f ht. uf\ fsv. (t. e. UL., HL.)
ock fno. (t. e. Tubingerfragm. av Frostatingslagen) uit jämte
ut, som väl beror på anslutning till ute, liksom det sällsynta
isl. up rättat sig äfter úpe (sitat på båda farmerna hos L.
Larsson, A,, M. 645 4:o, s. LIX) äller vanligen omvänt uppe
äfter upp. Undantag jöra preteritifårmer av typen /or, íóÆ,
med r, Jc för resp. rr, Jck, där den enkla konsonanten väl
beror på en, ganska naturlig, anslutning till alla de övriga
farmer, där konsonanten stod intervokaliskt äller äfter kort
vokal. Om typerna Ués, lek, Uét på samma sätt jöra
undantag äller foga sig äfter regeln, känn man äj vara fullt
viss på, så länge dessa preterita ännu äro så oklara till sin
bildning. Är min i Gesch. d. nord. spr. § 219 framställda
förklaring av hét<*héhet (= ägs. he-ht) riktig, så är
fårmen fullt regelbunden. Men kannsje äger man ett eksämpel
på konsonantfördubblingen i ett redupl. pret., nämligen det
hittills alldeles oförklarade fsv. lopp av løpa (om övriga
pret-fårmer av detta värb se anf. st. § 220). Mot got. *haihlaup
(icke funnet i literaturen, men här redupliserat i analågi med
faifrais) med huvudtonen på reduplikatsjonsstavelsen (såsom ägs.
hg-hfj leo-lc, reo-rd, isl. rera, sera m. m.) bör svara ett nord.
*hehlöp] härav jenom huvudtonens flyttning till ultima (för att
bevara sammanhanget med det på hl- börjande presens; jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
