Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord samt därmed sammanhängande företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Hellquist: Nominalbildning.
- (med Vern. vaxi.) isl. sg. feftgin t. ex. ’hvárttveggja fectginit’
Stj. 9715, pl. *fadraheina = isl. feftgin t. ex. Stj. 12724. íh’ðþw är
att betrakta som en direkt efterbildning till dessa släktskapsord.
- Som dessa är väl nom. svin bildadt, jfr 1. su-in-us ’von
Schweinen’.
Af de förklaringar, som erbjudas mig af de nu behandlade
på -in, ar denna enklast och därför kanske tillförlitligast*). Man
finner emellertid genast, att i densamma fsv. syskon ej ingår, och
detta ord hör - enl. min mening - ej häller hit. Det uppvisar
i stället den neutrala pluralformen af svaga adj. (motsv. got. bl in*
dona), liksom feåga(r) den mask. (motsv. got. blindans} och
møft-go(r) = run. mup(r)ku (se ofvan) (motsv. got. blindons) den
feminina. Dessa tre sista äro alltså svaga, de öfriga på -m jämte got.
f adr ein, pl. -a starka adj. former.
Identiskt med syskon med afs. på bildningssättet är, enligt
Schagerström: Sv. fruktnamn s. 6, fsv. plur. tant. liælghon: ’de
helige’. Hit hör ock sannolikt - såsom äfven Joh. Schmidt^ Die
Plur. bild. 107 föreslår - isl. hjún, flit. hiwun till sskr. adj. seva-,
sivá% om ordet se f. ö. Noreen P. B. B. VII. 441. Fht. Itlwo m.
’gatte’: lilwa f. ’gattin’ : isl. hjún = enl. min mening fectgar :
møå~-gor : syskon. Hithörande utbildningar på -ja- t. ex. fsv. fæþerne o. d.
äro af samma art som t. ex. guttfingrine - se nedan - och eikine
o. d. - samt höra sålunda ej hit.
I sammanhang härmed må anföras några sakliga konkreta,
hvilka jag på enahanda sätt fattar som Substantive rad e adj.: isl.
(jullfingrin n. ’fingerring af guld’ såsom ock fsv. gullfingran n.;
hvaraf citat hos Rydqv. II. 120 (utbildningen gullfingrine att
betrakta som facterne, eikine). I den första formen igenkänna vi lätt
tillhörighets-suffixet -m-. Däremot är -cm-afledningen, som äfven
förekommer i nuvarande dalmålet (Noreen Ordl. 46), som jag tror,
icke förklarad. Det är väl emellertid sannolikt, att här föreligger
den nordiska formen af samma afledning, som uppträder i 1.
terr-én-us, som öfversattes just med en gammal m-bildning ty. irden.
Detta lat. ord betyder icke blott ’aus Erde bestehend1, utan äfven
’zu Erde gehörig’, och samma betydelse af tillhörighet tillkommer
föreliggande nordiska aflägg af samma suffix. Formelt förhåller
sig fingrin : fingr an som sy skin : * sy skan, till hvilket man sluter sig
af fsv. syskani. Då emellertid förut förefunnos på olika vägar
uppkomna former sy skin och syskon, är det försigtigast att anta, det
sy skan är en sekundär och ung afljudsform efter för handen
varande typer. Jag vill nämligen betona, att sådana på skilda
banor uppkomna växelformer som fingrin : fingran och sy skin \
syskon just kunna ha gifvit upphof till uppkomsten af de
sekundära suffixafljud, som äro så ytterst vanliga i de nordiska språken
(se t. ex. Noreen Altisl.-altnorw. Gr. §167:3.)
*) Den tanke, som framstälts här å föreläsningar, att här vore att finna
afljudsformer till svaga adj. plur. på -ön, -un (got. -ön«), anser jag böra afvisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
