Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord samt därmed sammanhängande företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 15
eolh (no. Jælön Bugge) = b gr gr: ägs. bearh, fht. par ah (ska. barre Vädur7
antar jag <c barhazan - se nedan) = sv. diall. färg ’gält1 vb. Ez. (isl.
*forgr): sv. far-galt, ägs. fearh, fht. f ar ah (nht. dem. Ferkel) (samt sv. diall.
färre Ez. : färg = ofvan barre: b gr gr) = sv. *mjälg. dalm. mjågiisl. meir
’sandbank’, se Bugge hos Noreen Sv. L. 1882. B. 126. = möjl. isl. e?ofør : isl,
iføZr = möjl. fjprg Lokas. : fjor = fjalgr : fela.] - Bugge antar P. B. B
XII. 427, att -j- i sv. hölj uppkommit ur de obl. kasus och möjligheten häraf
kan ju ej bestridas. - Betr. holkr må ytterligare påpekas, att en ren
Æ-af-ledning skulle här vara hårdt när enastående. Af v. holka kan subst. ej
vara afledt, ty det betyder just ’förse med holkr’ Fr.2 Någon motsvarighet
till nsv. halka ’göra ihålig’ har jag ej häller påträffat i isl. eller fsv. Petrus
Gothus (1640) har det af holer direkt afledda ihola. Spegel ännu göra iholig.
Jag anser därför min ofvan gifna förklaring af ordet för den sannolikaste
och tillämpar densamma på
da. bulk ’puckel, klump’, sv. diall. bulk ’knöl’ Ez., isl. bulkr ’skeppslast’
<: *bul§-n-L : isl. bolgenn ’uppsväld’J).
Skulle möjl. också icke några nord. ord tyda på ett part. suff. -nu-?
isl. bgrkr m. ’bark’, böjdt som w-stam : berga.
ggltr m. ’gält’: gelda ’kastrera, gälla’ Kauffmann P. B. B. XII. 505.
sonr m. ’son’ = got. sunus. Jfr sskr. sunú: sú ’gebären - se bl. a. Kluge
Et. Wb. Sohn.
váttr m. ’vitne’ anser jag uppkommet på pret. plur. rotvokal af ett verb,
motsvarande got. gawiþan ’förbinda’, pret. -waþ : l/^vedh^ vadh, hvaraf ock
isl. veå~ n. ’pant, vad’, 1. vas, vadimonium 2).
Substantiverade part. på -n- (jfr got. n. ful gin) i
bunden n. ’kärfve’: binda*
eigen n. ’egendom’ (= got. aigin- n.): eiga.
hnipen n. ’ett slags korn’ Vgf.: adj. hnipenn, eg. väl part. till hnipa,
som i isl. böjes svagt.
fsv. mulin n, ’moln’ Eydqv. VI. Noreen Nord. Eevy 1884-85 sp. 461 3).
på -an:
fsv. bundan n. ’kärfve’ Eydqv. II. 115.
på -un-:
fsv. bundon n. Eydqv. II. 115
isl. jotonn m. ’jätte’: eta. Jfr bet. af drukkenn.
Äfven subst. utan särskilda participsuffix visa ett slags
ursprunglig participial funktion t. ex.> som bekant:
isl. burr m. ’son’, i-stam; jfr bar-n, fht. ber-d ’afkomling’: J/^för bera.
átt-runnr m. ’ättling’: \/ för rinna.
runnr m. ’lund’ d:o.
brunnr m ’brunn’ :\/ för brinna såsom fgutn. sauþr m. ’brunn’: sjöåa.
Jfr från got. jugga-laudi- ’ung man’: lindan ’växa’.
b) Ofvanstående substantiverade particip ha i allmänhet haft
preterital karaktär. Vi öfvergå nu till substantiverade
presens-participier, hvarvid jag förbigår, hvad som redan anförts af
Sutter-lin, Gesch. d. nom. äg. im germ. Se f. ö. Falk P. B. B. XIY. 41 ff.
Såsom ännu ett säkert exempel på uråldriga pa-rt. pres. kunde
S. ha anfört det till a-stam utvidgade germ. vinda- = 1. ventus <r
ie. *v3-nt-o- till \Svl ’blåsa’. - Till tand står isl. tindr (till bild-
*) Detta ex. har muntligen meddelats mig af prof. Noreen.
2) (Korrekturnot.) Annat och väl bättre etymon se Kluge N. St, § 29,
accepteradt af K. v. Amira, Pauls G-rundr. II. 195.
*) Nsv. moln är synkoperad form härtill. Schagerström Sv. fruktnamn
s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
