Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord samt därmed sammanhängande företeelser - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de under de deverbativa behandlade leika n., fsv. lekan n. (:
lei-Jcande) kunde man, om åtminstone endast formen toges i
betraktande, förklara växlingen heima n. : fsv. heman n. <: *haimanþ.
Annat försök till tolkning se § 10, där vi återkomma till de nord.
neutrala på -an af olika upprinnelser.
För fullständighetens skull erinras här om ett par ord, som
sannolikast emellertid icke ha något gemensamt med de ofvan
behandlade: isl. hgrund, fsv. harund, hor and ’kött7, der en dentalisk
utvidgning af n-stam (lat. *caron- ~ carn-, nom. caro) föreligger.
Jfr gr. stammen úôar (< -n-t-); - þúsund, fsv. äfven þusand
(þusæn VGL. IV), smns. med hund, hvarom utförligt Kluge i
Pauls Grundr. I. 406.
Anm.: Skulle man ej kunna anta, att en af de många källor,
från hvilka, som jag tror, den stora klass af bildningar, som
kallas indeklinabla adj., härflyta - är part. pres. i dess urgermanska
form, hvaraf man då kände ha förstelnade raster i t. ex. øy-naga
’alltid gnagande’ (< *naganp\ s j alf åla ’som föder sig själf : ålan,
själf skapa (’smns ertu s.’ Atlam. 68)? Jag skulle ej vågat anföra
denna hypotes, om ej den omständigheten, att dessa ord väl
uteslutande användts i predikativ ställning och på grund däraf varit
oböjda, hvarigenom analogiska inflytelser från oblika kasus
uteslutits, starkt talade för åtminstone möjligheten af dess riktighet.
§ 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande
frågor.
Detta suffix, som inom de germanska språken spelat en viktig
roll, har af W. Schliiter gjorts till föremål för en utförlig och för
sin tid högeligen förtjänstfull undersökning: Die mit dem Suffixe
ja gebildeten deutschen Nomina (Gröttingen 1875), kompletterad af
v. Bahder Die Yerbalabstracta ss. 50-52, L. Sutterlin Geschichte
der nomina agentis im germanischen (Strassburg 1888) ss. 5-14
och Hj. Falk P. B. B. XIV: Die nom. äg. der altnord, spr., hvarest
nom. äg. på -er behandlas ss. 20-32; jfr äfven om suffixets form
Streitberg P. B. B. XIV. 166, och naturligtvis äfVen Kluge
Nominale Stambildungslehre samt Brugmann Gruridriss II. 115.
Härmed är ämnet emellertid - åtminstone för de nordiska språkens
vidkommande - långt ifrån uttöm dt, hvadan jag skulle vilja göra
följande tillägg och anmärkningar:
A) mask. ja-stammar.
a) personliga konkreta.
I. primära bildningar (om hvilken term se s. 1).
Något säkert, till denna kategori hörande ord känner jag ej
inom de nordiska språken. Det af Schliiter s. 32 anförda
kollektivet germ. *harja- = isl. herr är väl icke ens primärt i den
mening, Schl. fattar denna term. Det är afledt af ett grundord ==
lit. Mras ’krig’ (Kluge Et. Wb. Heer), och vår afledning har då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
