Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Hellquist: Nominalbildning.
vill jag jämföra direkt med de lat. egennamnen: på -ônius t. ex.
Scrib-on-iu-s, Fömp-ôn-m-s, Treb-ön-iu-s, hvilka samtliga äro nom.
gentilia.
I Fenrer, Sviårer och Viårer uppträder ett -r-, som icke
synes höra till roten. Då vid sidan af Victrer finnes ett n. pr.
Vi-åurr, liksom jämte Svictrer ett Svtåurr *), synes det icke obefogadt
att anse orden på -rer vara utbildningar af motsvarande på -ärr
(samtliga dessa ord äro binamn på Oden. Bugges Edda-uppl, ss.
385-386), och sålunda kan möjl. äfven Fenrer förutsätta ett Fenjarr
till g. fanja- = isl. fen ’träsk, smuts’.
Som man väntar sig, sakna hithörande ord omljud. När t. ex.
i *floganja,R mällanstafvelsen synkoperades, hade redan i-omljudet
upphört att värka. Obs. dock tøgnir (i st. f. hvilket Eg. läser
t$g-nir\); ordet lyder möjl. tognir.
b) sakliga "konkreta:
L primära bildningar: Af dem som Schluter s. 32-37 anför
från de germ. språken såsom primära bildningar på -ja äro få från
de nordiska språken och blott några skulle i alla händelser komma
under denna rubrik, men äro synnerligen osäkra. Melier bör väl
strykas. Bremer P. B. B.o XI. 24 gör nämligen ordets germanska
bord skäligen misstänkt. Återstår så hryggr ’rygg’ ie. < *kruk-io-,
till hvilket jag ej kan uppvisa något grundord; hör det till \^’krunk
’böja sig’ (Kluge Et. Wb. Bücken), kan man möjligen därur fa
fram en betydelse analog med den, som plägar tillkomma part.
fut. pass. eller necessitatis. - Isl. veggr är bildadt med suff. -ju,
jfr got. waddjus. - Om beår se Kluge Et. Wb. Sett, - Däremot
ville jag hit föra isl. vef r (g. -jar) ’det som väfves’.
II. sekundära bildningar:
a) Denominativa äro:
1) af substantiv lafledda:
heller ’klipphåla1 : got. hallus ’klippa’, isl. hallr ’sten’ (hvaraf ock
jôri-afl. hella); suff. har här sin vanliga funktion att uttrycka ’tillhörighet’, spec.
här ’det af grundordet bestående’ o. d., hvartill dock ännu mera neutrala
ja-och i synnerhet jôw-bildningar användts.
Tiylr jämte sv. hölj - se § l - : ägs. holh.
méler ’mått’ : isl. mál ’mått’ (abstr.); är ej afledt af mæla, i ty att
sakliga konkreta deverbativa med agentisk funktion endast tillhöra det
poetiska språkbruket.
Ytterligare några trädnamn:
einer ’en’ : fsv. en (gotl. ain f.) - se Tamm Ark. II. 347.
elrer ’al’ Fr.2, utvidgadt af ett *aliz-a (sp. alisa Kluge Et. Wb. Erie) :
gir (<: -uz\ r-et ej längre radikalt). Om detta ord ytterligare § 10.
røyner ’rönn’ antar jag vara en utbildning af ett substantiveradt adj.
¥’rauftan (två af denna form, med olika bet., redan anförda § 1); urg.
*rau-þanjaz > røyner analogt med ex. anförda af Bugge Ark. II. 213. 218. Jfr
med afs. på betydelsen hveite n. /%* hvitr. Eng. roan-tree ’rönn’ (för ä. roun-,
hvars härkomst jag ej känner) har väl anslutit sig till adj. roan
’grauröth-lich’ (Möller Et. Wb. II. s. 309).
*) Enl. Bugge Ark. II. 240: sviffrir <c *sviftra I (: ägs. Zeswtårian IV)
’stilla’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
