Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Hellquist: Nominalbildning.
gen II. 117 antar, att för en del af orden på -jan primära enkla
stammar med suff. -ja ligga till grund. - Jag förbigår dem, som
Sutterlin anfört,, t. ex. bryte, nyte, slsyte, och anför ur mina
samlingar:
isl. forynja konkr. och abstr. bet., om med Falk Ark. IV. 358 <:
*
for-run-jôn.
úbyrja ’ofruktsam kvinna’ Vgf. : bera.
fsv. urgytia ’slösare’ Kg. St. : giuta.
fgutn. erßlytia ’som får arf : isl. hljota, fgutn. liauta. Jfr valkyrja :
kjósa (Osthoff, Sutterlin).
isl. fylgja - sv. bölja : fht. belgan ’svälla’.
Jinydja, fsv. nydhia, diall. nöja ’redskap att hamra’ : hnjoda.
st eg ff j a = sv. slägga (= ägs. sieche) : slå.
eimyrja ’askmörja’. Kluge K. Z. XXVI. 84 : \/ us ’brinna’, hvaraf isl.
usle *) och möjligen y sjá ’eld1 Sn. E. enl. Vgf.
fsv. hælda === sv. hälla : halda red. v.
y. fsv. sprytia ’spröt’ : isl, *sprjota = mht. spriezen. Pd.: sprote.
fsv. cesia = ty. esse, no. esja ’glühende kohle’ : ]/ as ’brinna’. Osthoff P.
B. B. XIII. 398.
sv. gytja : giuta.
sv. diall. gör j a ’dy1 Bz., no. gyrja ’!) dy, 2) dimmigt väder’ Aa., no.
gysja ’!) dy, 2) vind med rägn eller snö’ Aa. båda : gjósa? Gyrja : gysja :
y gus - yr j a : y sjá : l/ us. Då vi emellertid vid sidan af no. gyrja, sv. gör j a
’dy, gytja’ ha sv. örja d. s. (kanske hit eim-yrja?) och bredvid no. gyrja
’dimmigt väder’ ha isl. yrja ’duggragn’, äro sannolikt orden att härleda ur
en grundform *ga-u&-jon. Svårligen är -r-et här gammalt, ty jfr rio. gyrja i
båda bet. och isl. gjør n. ’grums’ Fr.2, som <c *guz-a- liksom kjør n. Val’
<: *kuz-a- (för äldre *kuz-i- = ägs. cyre}.
sv. diall. lydja, lydí ’ull’ Ez. : got. liudan Växa’.
Abstrakta äro:
isl. ekja ’körsel’ Fr.2 : aJca.
forynja - se ofvan. Jfr got. garunjo.
fsv. bylghia ’uppsvällande’ Kg. St.
urgytia ’slöseri’ Kg. St.
sviþiur ’svedjande’ Schl. Pd.: isl. svide, (fsv. och) isl. svida (: svida).
Ofvan anförda ord hafva som sagdt utseende af primära
bildningar af samma art som drope, fluga etc.^ hvartill naturligtvis
rnedvärkar, att de såsom dessa i allmänhet äro bildade på det
svaga rotstadiet. Denna öfverensstämmelse bevisar likväl föga; v.
Bah der har (s. 25 ff.) som bekant medelst anförande af en nästan
uttömmande exempelsamling visat, att de germanska
verbalabstrakta på -i~ uppvisa samma rotstadium. Af de nordiska,
skenbart primära, jan-, Jón-stammarne ha följande vid sidan ett
verb.-abstr. på -i-:
*
) Det hittills, som jag tror, icke tillfredsställande förklarade fht. wasal
i Muspilli 58: denne daz preita wasal allaz varprennit är tydligen en på ie.
afljudsförhållande beroende växelform till isl. usle m., ’allmän brand’, hvilken
betydelse ju passar förträffligt i sammanhanget. Detta i M. förekommande
ord, får sålunda ej, såsom sker i ordböckerna, sammanställas med dat. pl.
wasulun ’pluviis’ (G-raff I. 1063), som hör till ägs. væs Vatten’
(Ettmuller 81).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 7 23:26:24 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/anf/1891/0046.html
