Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nomínalbildníng. 45
lika mönster kan sedermera ett motionssuffix -ion hafva
uppkommit. Vi anföra följande:
birna : bero. Pd.: no. bjarna Eoss.
dalm. yrna : orre] -n-et i dessa båda ord visar, att de äro utbildade af
rø-stmr; jfr ofvan min hypotes om lögner, glitner etc.
isl. dyrgja ’dvärginna’ Fr.2 : * dur gr Vgf. (~ dvergr).
Frøyja : isl. Frøyr, got. frauja (~ ägs. f rea = *frawari).
fylja ’följa’ Fr.2 : isl. fole.
genta (= no. gjenta = sv. jänta) Fr.2 : nyisl. gante ’narr’? Vgf. Add.
gyäja 1) ’gudinna’ Fr.2 : god~ m. o. n. Pd.: fsv. gudha Sdw. 2) ’prästinna’
Fr.2 : goáe T got. gudja ’präst’.
gylta ’sugga’ Fr.2 direkt : goltr eller snarare närmast utvidgning af
gyltr f.; fsv. och ä. nsv. Gylta n. pr.
*hrefna ’honkorp’. Vgf. : hr af n.
kryssa, fsv. hyrsa ’sto’ Fr.2 Sdw. : hross, fsv. hors.
Jcerla d. s. som kerling Ygf. : karl.
ketta, fsv. kætta ’katta’ Fr.2 Sdw. : kpttr, kattr. Pd.: fsv. katta Sdw.
køysa ’katta’ Fr.2 : kause ’katt’ Fr.2
møyja ’mo’ Fr.2 direkt : got. magus eller snarare närmast utvidgning
af den starka st. møy-.
ræåa, no. r æde ’brunstig so’ Vgf. Aa. : råde ’fargalt’ - se § 1.
sværa, gsv. svära ’svärmoder’ : *svárr*) (~ mht. swåger. Jfr svägra
nedan!).
t&fa, sv. diall. täva ’hynda, katta’ Vgf. Ez. : ?
no. søyda ’tacka’ Aa. : saud.
tysja ’ellekone’ Aa. : no. tusSj isl. þuss, f-urs.
yrma (jämte orma) ’ormhona’ Aa. : orm.
fsv. *døþ-dylghia ;> y. fsv. *döddylghia, sg. till Bon. dyddylghio ’död
kvinlig fiende, kvinligt spöke’ : isl. dol gr ’fiende’ enl. Kock N. T. f. Fil. N. E.
VII. 309.
ylva ’varginna’ : ulv er,
nsv. bag ga Spegel. : bagge.
hynda : hund.
nsv. diall. älgja, no. il g j a ’älghona’ Ez. : älg.
f anta ’tjänsteflicka’ Ez. : isl. fantr ’tjänare’ Fr.2
svägra ’svägerska’ Vätöm. Schagerström s. 77 : svåger.
typpa ’höna’ Ez. : tupp (e).
Hit äro sannolikt ock att föra några fem. på -Jón, till hvilka
jag dock ej kan uppvisa’några säkra motsvarande mask.:
isl. fsv. bikkja (nsv. argbigga Bråte Ä. VML:s Ij. 21; eng. bitch)
’hynda’ 2) <: *bek-jon i afljudsförhållande till isl. (grøy)baka d. s. Fr.2
skøkja, sv. sköka ställer jag till got. skoh-sl n. ’ond ande’, hvarvid man
har att jämföra de fullt analoga mht. trulle ’hure’, ^’ôn-afledniiig af nord.
troll] grundordet är väl alltså ett *skokr (: skøkja = got. hörs : f ht. huorrä),
hvaraf skoh-sl n. såsom t. ex. skrim-sl n. : skrim, kyn-sl n. : kyn s).
J) Detta ord skulle möjligen en gång vara belagdt. Vgf. Corp. poet. bor.
II. 576. II. 104 upplyses emellertid, att formen tillkommit på grund af
emendering.
2 j Föreligger den maskulina formen i isl. Bikke (= f ht. *Biccho)
Jor-munreks onde rådgifvare?
3) Den af Ljungstedt »Anm. till det st. pret. s. 71 framstälda
etymologien af skékja (: v. skaka] passar äfven in på skoh-sl. Men utan antagande
af ett mellanled såsom *skokr (eller teoretiskt sedt äfven *skékr såsom skødr]
kan den ej accepteras. *Skokr är då ett nonien agentis till skaka såsom got,
wraks till wrikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
