Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 61
snøypa Vanärande’ Vgf. : snøypa.
stefna ’kallelse (lagt.)’ Vgf. : stefna bl. a. ’kalla’.
vella ’kokande’ Vgf. : vetta kans.
pretta = sv. träta : v. pretta.
*þrøyja ’tålamod’ : v. þrøyja.
fsv. gøma ’uppmärksamhet; vård’ Sdw. : v. gøma (eller afledt af ett ord
= isl. gaum(r)?).
væria ’försvar’, sv. domvärja : v. væria *).
sv. snöyra : v. yra 2).
Motsvarande bildningar på -an, -ön äro:
Af eller till starJca verb: 1) på det svaga rotstadiet:
isl. hnere ’nysning’ (<r *hnuzári) Fr.2 : hnjosa, sope : supa, svide, svida
’smärta från brännsår’ : svida. Pd.: fsv. sviþja, þokke närmast ’tycke’ Vgf.
(jfr bet. i fsv.), primärbildning? Jfr got. þugkjan (urspr, starkt? - se Kluge
Et. Wb. Dünkel) - se nedan; þrote : þrútenn, fsv. flöte Sdw. : isl. fljóta,
spune : spin-na, nsv. frossa <c *frosi : frysa;
isl. bida Fr.2 : bida eller aor. pres. bida, fulga ’betalning’ Fr.2 ifela
(<: *felhan = got. filhan), gusa Vgf. : gjosa eller gusa, hrinor Vgf. : hrina,
lota - se Fr,2 : luta, skrifta Vgf. : skrifta, húdstroka Fr.2 : húdstrjúka, suga :
suga, diall. vurpa ’kast’ Bz, : germ. wérpan. Andra ex. se Kluge N. St. §§
105, 106.
Dessa bildningar hafva här sammanförts under en rubrik, då
det är omöjligt att med bestämdhet säga, huruvida här föreligga
1) afledningar direkt af verbalroten, såsom väl är fallet med spune
(jfr bruné) v i egentlig mening primära, eller 2) afledningar af
presensstadiet, hvarvid suffixbetoningen föranledt uppkomsten af det
svaga rotstadiet (såsom möjligen t. ex. linere, fulga o. a.), eller
3) afledningar af aoristpresentia (såsom bifta, gusa). Omöjligt är
likaledes att afgöra, om verb.-abstr. isl. saga, (cndr-)þaga 3) Fr.2
äro primärbildningar < resp. \/sdJc, tdk v på det svaga stadiet
bildade eller uppkomna på presensstadiet af verb, motsvarande fht.
sägen och dagen 4) (~ got. þahan, 1. tacére), sannolikast dock det
förra. Primärt är väl ock isl. (kapp-)ata Fr.2 : I/för v. etja.
2) på presensstadiet (typ. got. brinnô ’feber’ : br innan):
isl. age ’fruktan’ v. Bahder s. 53. P. Gr. L. 1640 ’disciplina’, från hvilken
bet. ordet (= nsv. aga) utvecklat den det nu eger, eige ’egendom’ Fr.2 : v.
eiga, pd.: eiga 2) hos Fr.2 5), eiga ’egande’ Fr.2 : v. eiga, drifa ’snödrift’ Fr.2 :
drifa, gänga ’gående’ : v. gänga (eller : gäng n.?), geta ’gissning’ Fr.2, sv.
diall. ’gåta’ (*> gåta) : geta st. (eller : s. get), lega ’liggande’ Fr.2 : got. ligan
(~ liggja), seta ’sittande’ : got. sitan (*> sitja], taka ’tagande’ : v. taka, vaka
= sv. vaka : v. vaka, vinna ’arbete’ : v. vinna.
Af svaga e-, o-verb: geispe ’gäspande’ Fr.2 : geispa, þokke - se ofvan
eller närmast: þokka I (þokke <: v. þokka : þykkja <c v. þykkja = t. ex.
duna <T v. duna : dynr <c v. dynja o. a. nedan). Möjligen substantiveradt
af þokkr, jfr some ’heder’, hvilket kanske ej bör närmast föras till v. sóma,
utan till ett *somr (: fs. somi ’passande’ = möftr : fs. unmôfti, hvaraf møfta)]
*) Därjämte ett nom. äg. nsv. värja ’vapen’.
2) Möjligen föreligger ock ett fsv. cerva ’ärfvande, arf i (y.) VML. : v.
ærva Siljestrand, Ordböjningen i VML. I. 146.
3) Det af Zimmer Die nominalsuíf. -a- und -a- s. 265 efter Egilsson
anförda þaga ’acceptio’ är att stryka, då dermed just endrþaga åsyftas.
De i isl. förekommande motsvarigheterna äro som bekant ^’a-verb.
Om öfriga hithörande bildningar se v. Bahder s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
