Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Hellquist: Nominalbildning.
rutme ’förrutnelse’ ~ sv. diall. rötma ’röta1 Väddö (Schagerström
Ordlista öfver Vätömålet s. 63).
sulme ~ sv. diall. sylma ’svullnad’ Gr. Karleby (enl. kand. K. J. Hagfors).
søtme ’sötma’.
no.: disma ’solrök, turin dimma’ Aa. Jfr sv. disa ’oklar luft’ Ez., adj.
disig.
sv. diall.: *beskme = gotl. baiskme ’beskhet’ : fsv. besker Ez., Klintberg
Sv. Landsm. 1885. VI. 1. 24,
*blötme = gotl. bluttme ’!) blöthet 2) blöt mark’ : fsv. bløter.
falme ’återstoden af något förbrändt’ gotl. Ez. : isl. f pir.
flatme ’vidt, flackt fält’ gotl. Ez. : flat.
halme : hal Klintb. Pd.: halJca.
råme ’fuktighet’ allm. Ez. Jfr diall. råe d. s. Ez.
svalme : sval Klintberg. Pd.: svalka.
surme (== gotl. säurmé) ~ syrma ’syra, syrlighet’ : sur (syrma : surme
=-da. rødme : nord. roþme = sv. diall. sylma : fsv. sulme).
tjalme bl. a. ’tjäle i marken’ Ez. : fsv. þiæli, isl. þele.
Några af dessa fsv. bildningar ha en ålderdomlig prägel t. ex.
rutme, sulme; möjligen är med dessa att jämställa ßtme, som ju
dock kan vara en svänsk afledning af feter (isl. feitr), såsom v.
Uilma faktiskt är det af fsv. bleker (isl. bleiJcr), om hvilken
öfvergång e > i framför två kons. se Noreen Om behandlingen af lång
vok. etc. s. 7y Brate Ä. YML:s ljudlära s. 81 noten, Kock Unders,
i sv. språkh. 40. Søtme = ffr. swétma vore det frestande att ställa
i samband med sskr. svådmán, hvarvid de regelrätta
utvecklingarna af ett det sanskritiska ordet motsvarande urg.
*swot-man-skulle undanträngts af anslutningar till de resp. adj. søter och
swét. Annars pläga, då u- och i-former växla, de första
uppträda i smns., t. ex. svotmete : ägs. svéte, hvarom se Kluge N. St.
§ 180. - På grund af de öfriga anförda exemplen synes man mig
med bestämdhet kunna draga den slutsatsen, att vårt suffix
-man-liksom enl. v. Bahder 143 i ffris. varit produktift på svänsk (spec.
gotländsk) botten.
Vidare förtjänar kanske att påpekas, det den af v. B. s. 136
anförda germ. formen *swalma-, styrkt af f ht. swálm, äfven
förekommer inom det nord. språkområdet, näml. i sk. svalm m. ’kvalm’
(Oxie) Rz. (: swelan = kvalm : lcwelan), samt det af v. B. s. 135
meddelade fht. galm i vb. gálm ’skrik1 Rz. Analogt är ock
Stjärn-hjälms dvalm (: dwelan; artificiell bildning af Stjärnhjälm? Rydqv.
V. 26). Härtill må läggas da. diall. ulm ’luftvärme’ (: isl. ylr
Värme’).
Af konkreta anför jag:
isl.: blésma ind. adj. ’brunstig’ Fr.2 Vgf. Ordets etymon är ej fullt klart;
jag vill emellertid erinra om, att sv. adj. bol ’stor, ansenlig’ (har ock en
-m-utvidgning: bolm - ex. se Ez.; möjl. ock i sv. bolm-Ört), som Bugge hos
Nn. Ordl. s. 23 anser identiskt med diall. bol ’brunstig’, väl får anses vara
en afljudsform till ett annat diall. adj. blå ’stor, ofantlig’ Ez., hvilka båda
ord användas, det förra hufvudsakligen i nsv. t. ex. bålstor, det senare i isl.
t. ex. bláfastr ’alldeles fast’ (Fr.2: blå-). Med afs. på afljudet jfr isl. kván :
kona j såsom det förstnämda ordet förenar båda anf. bet., kan väl detta ha
varit fallet med blå (: blésma = dæll : doll). Beträffande utvidgning af
suff. med -s- jfr Kluge N. St. § 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
