Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Hellquist: Nominalbildning.
megne, svalkpldom sé Hyndl. *), hvarvid må jämföras analoga
föreställningar t. ex. hos romarne (Grimm D. M. s. 611: ’purpureus
pluvias cur bibit arcus aquas?’ Prop.).
Möjligen belyser den ock närmare det faktum, att guden
äfven kallas haUinskiSe Vidder’, eig. .’der schräge, zurückgebogene
hörner haf (Falk P. B. B. XIV. 48), som enl. Falk 1. c.
"sannolikt är en homonymisk kenning: Jieimdalr = cervus domesticus =
aries (jfr hcimdale 1) aries 2) Heim dallus)". Detta heimdale ’aries’
är naturligtvis en med w-utvidgning försedd sammansättning med
isl. dalr ’hjort’ Eg. (jfr dalar r d. s. Eg.), som jag sammanställer
med dalr ’båge’ (: dalr ’hjort’ = boge : bokkr < ^bu-åno-, båda
benämningarna på grund af hornens form). Har nu den egentliga
betydelsen af guden Heimdalls namn lefvat kvar, hvilket ju är
möjligt, då dalr ’båge’ fans i språket, förstår man lätt, huru guden
erhöll just ett sådant binamn på den likabenämde bocken som
Jiallinskicte, hvilket liksom -dale har afseende på hornens böjda
form. Att vidare Heimdalls svärd kallas hgfoå beror icke på, att
H. "vardt genomborrad af ett manshufvud", som förf. till
Skáld-skaparmál (Jonssons uppl. s. 89) säger, utan enligt min mening
därpå, att guden, som ofvan nämts, haft benämningar, som
tillkommo bocken. Hufvudet, med hvilket denne stångas, kallas hans
’svärd’ liksom t. ex. fötterna, med hvilka haren räddar sig på
flykten, i nsv. skämtsamt kallas "harvärjaii".
Tillägg och rättelser.
S. 4 r. 10: om isl. ekkja hör till fsv enka, är dock osäkert på
grund af assimilationen (jfr got. ainalds)] - s. 4 r. 2 nfr. och s. 5
r. 1: vilde och öfverste äro sannolikt lånade såsom substantiv; -
s. 5 r. 3 tillägg: turra ’ofruktsam kvinna’ Nilen, Sörb. : isl. þurr;
- s. 7 r. 5 nfr.: mellan Auctunn och ägs. Eadwine får ej
likhetstecken sättas, se Noreen Ark. VI. 308; - s. 8 r. 31: hänvisningen
hör till r. 30; saurr bör strykas; - s. 10 r. 22 tillägg: polska ’en
dans7 : polsk, hvarom utförligt hos Tamm, Sv. ord belysta genom
slav. och balt. spr. ss. 16, 17; - s. 14 r. 20-21: ägs. mæst, fht.
mast höra icke till sv. m ös, utan till sskr. wiédas n. ’fett’ (v. Bradke
K. Z. XXVIII. 300); - s. 14 r. 21: här har jag för isl. hodd
antagit den gamla etymologien hos Kluge, Et. Wb.: kudh-to; enl.
Brugmann, Grundr. I §§ 469,5, 494. 507. 536: ie. Jeud*dho d. v. s.
*) Härom samt om möjliga kristna påvärkningar t. ex. i fråga om det
därefter kommande sonardrøyra se E. H. Meyer Völuspå s. 21. Detta
uttryck är väl emellertid en kenning med samma betydelse som Kväses drøyre,
och son ingår i tre andra kennirigar, som betyda samma sak; ja -afledningen
søne har i alla händelser intet ined sonr att göra. - Här betyder det
kanske närmast ’offerblod’ : son är som bekant ett verbalabstraktum till sóa
’offra’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
