- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
184

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 Kock: Etym. anmärkningar.

mötande brylungar, íryllmigar. Efter ljudutvecklingen
broð(r)-lunge > *brðHunffe tänker han sig följande möjligheter:

"Hotvokalen o har förkortats framför konsonanthopningen, men det
sålunda uppkomna o, har utbytts mot w, som ofta växlar med o i ordstammar,
och dettas omljud y. Omljudet tillhör väl egentligen afledningen -ingir, som
uppträder hos ordet jemte afledningen -un ff ir. Detta utbyte af Ö, ø mot ü,
y kunde tänkas vara en aiialogibildning efter det vanliga förhållandet, att
U, y uppträda framför i, u i följande stafvelse. Eller om ordet, som Kock
. . . till förklaring af skrifningen med ett l antager, haft hufvudton vikten
fakultativt på -ung, har Ö i den obetonade första stafvelsen kunnat
utvecklas till u, som normalt uppträder i obetonad stafvelse för äldre o? u, i
lagens språk. Då man knappt får antaga att denna utveckling skett fore
i-om-ljudsperioden, blir i alla fall y en aiialogibildning".

Dessa Brates alternativa förklarings-försök synas mig ej
vara lyckliga. Att antaga att de väntade o, ö skulle
utbytas mot u, y, emedan dessa senare vokaler ofta i rotstavelser
användas fore ändeisens ?’, w, är tydligen vågat, och ej häller kan
man utgå från brulúnge, eftersom denna akcentuering såsom
den sällsynta skrivningen med ett / visar, varit mindre vanlig.

Ordets vokalisation torde med lätthet förklaras på
följande sätt. I Arkiv IV, 176 ff. har jag havt tillfälle visa,
att ö vid förkortning i de östnordiska språken övergått till
u, t. ex. hærðtter :> hc&rutter, gott > gut (flera ex. i
Söderwalls ordbok); så ock i Jusse (Dipl. N. S. I av Johan),
godhwilia > gudwilia (Dipl. N. S. III s. 314), i den äldre
da. bonde :> bunde (ex. i Peder Laales ordspråk och i
Kalkars ordbog; även petrus btmde i Lund; Sv. dipl. IV, 597),
ond > und (så flera ggr i det handskriftsfragment med fd.
ordspråk, som publicerats i Medeltidsordspråk, utg. av Kock
och af Petersens; wnt, vnt(K) nr. 8, 23; vnd 24, vndæ 9;
midher 26). På samma sätt har av *brullunge (av
*bröp(r)-lungé), Fröllinge blivit bruUunge, bruttinge. I fall denna
ljudutveckling är äldre än det fullständiga genomförandet av det
yngre /-omljudet (jmf. Kock i Arkiv IV, 141 ff.;
Paul-Braunes Beitr. XIV, 53 ff.), så har av *brullinge blivit
bryl-linger från hvilken form ^/-ljudet överförts till bryllttnge. Om
åter utvecklingen ö > u är yngre än i-omljudsperiodernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free