Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederschiöld: Anmälan. 201
det bör emellertid anmärkas, att u (i maurføn) har ett bistreck
nedåt, så att det påminner om /.
337 til finnes ej i S och är icke häller behöfligt för sammanhanget.
3714 mun j muni (konjunktiv) i S.
3722 fyrir því bör enligt S vara fyrir þat.
3722 f ær a-y i noten uppgifves, att S har fara, men där står riktigt
féra.
3916 hverjum, S har hu^gü, d. v, s. hverigum.
4110 folk-, S har folk, d. v. s. folkit.
439 / því bilij i noten meddelas, att S i stället för bili skrifver
bil; det borde ha tillagts, att skrifvaren har gjort ändring i
det föregående ordet, men så, att man ej kan se, om det bör
läsas því eller þat.
4314’15 är åter ett ställe, där S i radens öfre del bortskurits, och
där jag tyder de kvarstående skriftdragen annorlunda än Hr
Boer; i stället för finna - landi läser jag: fa nu t1 mana fina.
OJc litlu fiSaR fia þ at konan.....(5 å 6 otydliga
bokstäfver, af hvilka ingen har något streck nedom raden)
afun-dity d. v. s. fara nú til manna sinna. Ok litlu siðar sjá þeir
at konan.....á sundit.
4718 fytunn; S skrifver laut.*, hvilket utan tvifvel bör läsas j
Q-tunninn (jfr t. ex. 4712).
4913 van-, S har at ván. De närmast följande orden äro enligt
Hr B. alldeles bortskurna i S; i själfva verket finnas dock
äfven här små rester af bokstäfvernas nedandelar, med
tillhjälp af hvilka jag tror mig kunna se, att det första ordet
varit segia och de sista leingi ibruttu. huat (eller hurtt) vara
fleira . . . (t1 fø?); jag medger dock, att denna läsning är
osäker, och särskildt finner jag ej rätt naturligt, att bindeordet
en komme att saknas framför frågeordet.
5122 frændr-, S har þrandr, d. v. s. prændr, hvilket väl snarast
är skriffel, men ju möjligen kan ha varit menadt af
skrifvaren, som i så fall räknat Hrafnista till den närbelägna, be-%
römda Trondalagen.
5317 annarrhvárr okkar, 9117 hvárrtveggi okkar^ 1111 einnhverr ySar-,
på alla dessa ställen skrifver S det senare ordet med -Ä,
hvilket tecken handskriften ganska konsekvent brukar inuti och
i slutet af ord använda i betydelsen rr (att y dän vid 1572
står i st. f. y Sar är ett enstaka skriffel); i adverbiala
komparativer skrifver S visserligen -R (== -rr), där den
normaliserade ortografin vanligen har -r, men detta beror icke på
någon förväxling af tecken, utan öfverensstämmer med allmän
skrif-sed (och troligen uttal) i början af 1300-talet. Det finnes
därför intet skäl att på nyss anförda ställen afvika från den
bekanta regeln om possessivs bruk i st. f. genitiv af
personalpronomen (jfr Lunds Oldnord. Ordföjningslære sid. 189).
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VII, NY FÖLJD III. 14=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
