- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
204

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 Cederschiöld: Anmälan.

1873 var orpinn haugr eptir hann; efter Jiaugr har S mtä, d. v. s.

mikill.
19121 noten angifver icke alldeles korrekt S:s läsart; ordet naü-

d$la står i radens slut, och det sista a är af skrifvaren själf

rättadt från ü.
1975 S har riktigt m, d. v. s. menn, icke ms, som Hr B. påstår.

Af de här skärskådade ställena i Herr Boers text synes mig
framgå, att vederbörlig uppmärksamhet ej blifvit ägnad åt
konstaterande af handskriftens läsarter och deras rätta tydning. Detta
är visserligen hvarken det första eller det mest eklatanta exemplet på,
att en ung textutgifvare gått alltför lättvindigt tillväga med
afseende på trohet mot handskriftsmaterialet. Men det ger mig
dock anledning att till allmän pröfning framställa följande
yrkanden.

Den, som vill efter en gammal handskrift utgifva en text, bör
först rikta hela sin uppmärksamhet på studiet af dess
palæografi-ska och ortografiska beskaffenhet, tills han med visshet eller
största sannolikhet har afgjort, hvad som verkligen står i
handskriften. Ej förr än han kommit så långt, bör han tänka på
ändringsförsök eller normalisering. Men eftersom både de palæografiska
och de ortografiska egenheterna säkrare iakttagas vid
efterbildning än vid blott läsning, bör särskildt nybegynnaren icke sky
mödan att förfärdiga en i möjligaste måtto trogen afskrift eller
^afritning" af den gamla handskriften, eller åtminstone en ej
alltför obetydlig del däraf1). - Svårare frågor (t. ex. om
förkortningstecknens betydelse, bokstafstecknens ljudvärde o. s. v.) böra
naturligtvis göras till föremål för en-jämförande granskning, som i
nödfall måste grundas på uttömmande statistik.

Bäst vore, om enhvar, som vill ägna sig åt textutgifvande,
aflade sin lärospån genom diplomatiskt aftryckande af en
handskrift - hälst så, att förkortningarna återgifvas med särskild (t. ex
kursiv) stil. Att minst två korrektur därvid böra jämföras med
själfva originalhandskriften, torde vara en oeftergiflig fordran.

Utom gagnet för utgifvaren själf skulle detta förfaringssätt
medföra en betydelsefull vinst för det lingvistiskt-filologiska
studiet i allmänhet, som nu lider af en känbar brist på noggranna
handskriftsaftryck.

*) Af egen erfarenhet kan jag intyga, att en rent slafvisk "afrifning"
af handskriften, hvarvid man bemödar sig att föra pennan på just sådant
sätt, som den gamle skrifvaren gjort, medför en välgörande känsla af att
stå på säker grund, när det gäller att bedömma otydligare ställen.

Lund, oktober 1890.

Gustaf Cederschiöld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free