Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan. 305
obs. ock fsv. syna : synar vitne "åsyna vittne" (av syn), isl. /3sta :
festarfé, -Jcona etc. (av festr), Mga : Jielgarfriþr (av hélgr) etc., så
har man till Mynna (fsv. *lynná) havt ett lynnar böråi. Översättes
(för korthetens skull) Mynna med "stocklägga", kan lynnar börcti
översättas "stockläggningsbörda, dvs. skepp", hvilken senare
betydelse ("skepp") ordet, såsom redan Schlyter insett,, tydligen har
på detta ställe. För övrigt är det ovisst, huruvida någon nom.
*lyn funnits. Det sammansatta lynnar börffi kan hava bildats
direkt efter sådana mönster som de nyss anförda.
I st. f. att med förf. s. 15 sammanställa växlingen nn : n i
dat. sg. fem. bestämd form av subst. (sokninni: iorþine) med
förhållandet mellan got. jainai: *jainizai fattar jag den stundom
framträdande förkortningen av nn i iorþin(n)e etc. såsom
framkallad av påvärkan från ack. iorpina, som sedan gammalt hade kort
n-ljud, liksom man omvänt rätt ofta i fsv. skrifter finner nn från
gen. och dat. inträngt i ack. (vcerldenna i st. f. værldena etc. j se Kock:
Studier II, 291).
Förf:s alternativa antagande (s. 15), att pl. soþir hör till ett
feminint subst., synes mig fullt riktigt, och det bekräftas därav att
ordet (under formen sau, so) är fem. i åtskilliga svenska bygdemål,
och att det i nyno., ehuru av maskulint genus, företrädesvis
användes om honfår (jmf. Rietz’ och Aasens ordböcker).
Vokalen ö i nom. sg. fem. þön ävensom i dat. sg. mask. och
dat. pl. þom finner förf. svårförklarlig och anser sig ej häller
kunna förklara nom. sg. fem. och nom. ack. pl. neutr. þæssum (s.
31). Jag ser dock intet hinder för att helt enkelt fatta þön såsom
överfört till nom. sg. fem. från nom. ack. pl. neutr., där þön (isl.
þau) är den normala formen. Anledningen till formöverflyttningen
var den, att dessa former (nom. ack. pl. neutr. och nom. sg. fem.)
i adjektiv voro identiska (göp etc.). På delvis liknande sätt
förklaras þæssum. Formen för dat. pl. þæssum har på grund av
ljudlikheten undanträngt den ursprungligare formen þæssun för
nom. ack. pl. neutr.,, men sedan þæssum börjat användas även i
dessa kasus, överfördes den av ovan anförda skäl även till nom.
.sg. fem. (se Kock: Studier II, 521 f.). Ö-ljudet i dat. þöm åter
har till följe av det starkt labiala m utvecklats ur e-ljudet i det
äldre þem; troligen har denna ljudövergång varit inskränkt till
ordets bruk i relativt oakcentuerad ställning, liksom annars
(partiell) assimilation i denna ställning lättast gör sig gällande. Till
stadgande av ö-ljudet särskilt i dat. pl. neutr. þöm har även det
snarlika þön (nom. ack. pl. neutr.) bidragit. Jmf. med
utvecklingen þem > þom att i fsv. e dialektiskt blivit ö mellan en
labialiserad (1) och en labial konsonant (v): Hef > Hof (Kock:
Under-sökn. 29), samt utvecklingen e >> ö i det relativt oakcentuerade
prefixet be-: bof alla, bÖgæra etc. (ib. s. 30). Obs. dessutom
skrivningen hömlige (FM l g.) för hem(e)liJca samt den dialektiska
övergången ae ;> ö i den merendels oakcentuerade prepositionen æptir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
