Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K<ock: Kvantitet och akcent. 335
I överensstämmelse med denna teori skulle enligt
Noreen alla fornnord. ord (ro av *r6(w)u, ve av *vl(h)a etc.), där
omedelbart efter rotvokalen en ändelsevokal synkoperats
(eller apokoperats), havt "stark geschnittener accent", och detta
i motsats till flertalet enstaviga ord (hus av *husa etc.), dvs.
ord som mellan rotvokalen och den förlorade ändelsevokalen
hade en konsonant. Han ansluter sig nämligen till den av
mig i Svensk akcent II, 439 ff. motiverade åsikten, enligt
hvilken fornnord. Ms etc. urspr, havt cirkumflex till följe
av ändelsevokalens förlust. Om jag riktigt förstår hans
mening, skulle "stark geschnittener accent" ha framkallats i
grått, grárri etc. på samma väg som i rö, ve etc.
Blott så till vida kan jag ansluta mig till Noreens
åsikt, som också jag antar, att konsonantförlängningen i nysv.
fruckost, träggård etc. samt i de tvåstaviga isl. férri,
grárri etc. framkallats huvudsakligen därav, att orden hava
(hade) levissimus på ultima, i förening med enspetsig fortis
på penultima. Däremot kan jag för övrigt icke hylla hans
här refererade teorier om fornnordisk konsonantförlängning.
Då emellertid dessa frågor torde vara av ganska stor
betydelse för den nordiska språkhistorien, skall jag här
upptaga dem till diskussion, och jag vågar hoppas att nedan
kunna lemna bidrag så väl till förklaringen av den fornnord.
konsonantförlängningen som till vissa fornnordiska
akcent-frågors utredning. Dessutom meddelar jag i detta
sammanhang även en och annan iakttagelse beträffande
kvantitets-och akcentförhållanden i nordiska språk på ett något yngre
stadium.
Av följande omständigheter torde framgå, att Noreens
teori om konsonantförlängning i enstaviga ord med "stark
geschnittener accent" icke är riktig, samt att hans mening,
att cirkumflex ej inträtt i ord sådana som ve, grárr etc. vid
ändelsevokalens förlust, ej häller är antaglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
