- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
339

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kvantitet och akcent. 339

spetsig fortis vid samtidig vokalförlust i ord, där rotvokalen
omedelbart efterföljts av ändelsevokalen 1) (t. ex. i tio > ti).
Man har därför ingen anledning antaga, att detta skulle ha
varit fallet i det nordiska språket under en förhistorisk
period. Men därmed är själva förutsättningen borta för N:s
förklaring av konsonantlängden i alla de av honom anförda
enkla isl. orden utom i preteritiformer av typen íiótt och
im-perativ-former av typen grått, komparativerna fckrri etc. samt
de enstaka partiklarna upp (och utt, variant till ut2).

2. Men mot N:s teori för konsonantförlängningen i de
ord, där enligt honom "stark geschnittener accent" skulle ha
uppstått vid vokalförlust omedelbart efter rotvokalen, kunna
även andra befogade invändningar göras. Som bekant har
redan i den älsta isl. konsonantförlängningen inträtt i nom.
ack. neutr. fått etc. men däremot uppträder den först senare
i gen. och dat. sg. fem. och i gen. pl. /á(r)rar, /a(r)n, fá(r)ra
etc. samt i komp. fæ(r)ri etc. (se Wimmer: Formlära § 81
och § 88 d). I fall N:s teori vore riktig, dvs. om
förlängningen i alla dessa former framkallats av samma orsak, så
förstår man ej, hvarför den icke inträtt samtidigt. När så
icke varit fallet, böra olika orsaker hava framkallat
konsonantförlängningen i fått å ena sidan och i /á(r)n, fd(r)n
etc. å den andra.

3. Förlängning av -r inträder i nom. sg. av adj. av
typen /á(r)r, men däremot har det icke visats, att
slutljudande -r förlänges i nom. sg. av subst. (mor, siar etc.). Med
N:s teori inses icke, hvarför hans ljudlag skulle värka blott
i nom. sg. av adjektiv, aldrig i nom. sg. av likartade subst.

4. Om pó-at blivit pott till följe av synkope
omedelbart efter rotvokalen, så borde också av svá-at ha blivit

*) Jag skall ej yttra mig om, huruvida detta möjligen framdeles kan
visas i någon dialekt.

2) Förklaringen av fsv. pret. lopp framställes av N. själv (Arkiv N. F.
II, 322) med tvekan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free