- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
342

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342 Kock: Kvantitet och akcent.

där man ljudlagsenligt skulle hava väntat den; så t. ex. i
mus, som redan på indo-eur. ståndpunkt var enstavigt, och
där pluralformen (myss) ej kunde hindra, utan tvärt om borde
hava befordrat konsonantförlängning i sg.

Jag övergår till förklaringen av konsonant-förlängningen i
de diskuterade ordkategorierna. Såsom motsatsen mellan neutr.
grått etc. men gr år i etc. i den älsta isl. visar (jmf. s. 339), hava
icke alla dessa konsonantförlängningar inträtt samtidigt, och
man har därför alldeles icke någon anledning att för dem alla
söka en gemensam förklaring. Fastmer hava olika faktorer
framkallat förlängningen i skilda ordkategorier.

Orsaken till att i-ljudet stundom förlänges i 2 pers. sg.
imperat. grát(f), Uot(t} etc., men ej s i imperat. ris, p i
im-perat. grip etc. etc., synes mig vara lätt att inse. Liksom vi
i de nynord. språken ofta sätta det personliga pron. du
omedelbart efter 2. pers. imperat. i sådana uttryck som
säg-du, gråt-du-inte etc., så var förhållandet detsamma i
fornspråket. Jag anför några frän Lunds syntax s. 352 if.
hämtade exempel, som lätt akulle kunna betydligt ökas: gakk pú
til ok drep Ásgrím (Grisi.), lif fru heill, konungr (Sigurþarkv.),
ver pú heill) Hymir (Hymiskv.), ráp pú mér nú, Frigg (Vafþr.),
statt pú upp ok gakk til rúms pms (Egilss.), tok pú hesta
ok eyki (DropL), gremfru eigi gop at pér (Ægisdr.), vertu nú
varr um pik (Mála). När pron. ðtø (pú) på detta sätt
förenades med en på -t slutande imperat. (grát-ðu), så övergick
liksom annars tð till tf, så att man fick gr áttu; jmf. héttu
av hétt-ðu, t. ex. hcéttu, Arinbiorn, ok tala ekki svá langt
um þetta (Egilss.), vidare sådana vanliga uttryck som
kiós-áttu av kiosat-ftú, viltu av vilt-fru etc. Men sedan man
sålunda erhållit gráttu, överfördes tt från denna form till gråt,
så att detta erhöll sidoformen grått. Jmf. härmed att man
omvänt i isl. finner vili pér i st. f. vilip ér, samt att i sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free