Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 347
IV, 134 i ord sådana som *wíJia (ve) -a hava förlorats förr
än h. Om detta är riktigt, och om även i neutr. smått,
spått Ii kvarstått efter förlusten av den omedelbart följande
ändelsevokalen, så har på vanligt sätt av *smäht, *späht
blivit smått, spått. Men hava dessa former uppstått på
Ijud-lagsenlig väg, så ha även de bidragit till att förlänga
i-ljudet i blått, grått etc.
Redan ovan har antytts, att det långa s-ljudet i gen.
av enstaviga ord (isl. Mss etc., gr áss etc.) bör kunna
sammanställas med det långa urnord. s-ljudet i de pronominella
orden pess, hvess, lika väl som detta anses vara nödvändigt
med det långa s-ljudet i de tvåstaviga gen. isl. hirþiss, fsv.
(konongjrikiss etc. (jmf. ovan s. 340), och detta är så
mycket rimligare, som dels likheten mellan de enstaviga Ms s, gr áss
etc. och ^ess, livess är större än mellan de tvåstaviga
hir-piss etc. och dessa pronominella ord, dels över huvud den
germanska gen.-ändelsen -eso, -oso i o-(a-)stammarna måhända
har överförts just från sådana pronominella ord som got.
gen. pis, hvis (isl. pess, hvess) (Brugmann: Grundriss II, 585).
För övrigt skulle s-ljudets längd i subst. buss etc. kunna
hava åtminstone delvis alstrats genom invärkan från best.
formen Ms(s)ins etc., där enligt nedan s. 350 framställda
regel förlängningen av s är ljudlagsenlig, eftersom lus(s)ins
etc. hade ack. l och levissimus på ultima. Orsaken till att
ur isl. påvisats förlängning av gen. s endast i neutrala, ej i
maskulina a-staminar på lång vokal, är måhända endast den,
att dessa senare äro helt få (såsom mor, iår, skor. Hier) och
delvis föga brukliga. Om det långa s-ljudet i de nysv. till
sjöss j till lyss är gammalt, dvs. tillhörde den fsv. tiden (jmf.
gen. So(o)ss av nom. proprium Bo i Styifes Bidrag till Skandrs
historia II, nr 34, 37), och om s-ljudets förlängning icke
möjligen relativt sent inträtt, så bör bevarandet av det långa s
i till sjöss etc. med fortis, men dess förkortande i de
tvåstaviga herdes etc. med levis på ultima sammanställas där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
