Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 Kock: Kvantitet och akcent,
med, att det av fsv. såsom passiv-märke använda långa
s-Ijudet (Kock: Studier II, 437) i t. ex. fyrnass, giftiss
kvarstår såsom långt i de nysv. slåss, sess etc. med fortis, men
förkortats i kattas etc. med levis på ultima.
Då man således hade lång konsonant efter rotvokalen
i grått, stundom i gen. grás(s) samt dessutom ofta i gen.
dat. sg. fem. och gen. pl. gr ärrar, grárri, grárra (om
orsaken till det långa r-ljudet i dessa senare former se s. 350,
353 if.), så var det naturligt, att genom påvärkan från
dessa former r-ljudet stundom förlängdes även i nom. sg.
mask. (grár\r\ ’). Härigenom belyses det förhållandet, att
förlängning av -r i nom. sg. mask. påvisats blott i isl.
adjektiver, ej tillika i isl. substantiver (siór, mór etc.).
Nom. siór etc. (med normal gen. siovar) hade vid sin sida
ingen kasus, från hvilken förlängningen kunde överföras, och
i mór etc. (med gen. mos) kunde, i fall värkligen uttalet
*woss existerat i gen. (jmf. straxt ovan s. 347), denna
kasus ensam ej utöva ett sådant inflytande på nom. mor, att
dettas r förlängdes.
Innan jag lemnar de enstaviga orden, må något yttras
om de nysv. hvardagsformerna sjönn, snönn, bynn, frunn
(best. förrn av sjö etc.). Enligt Noreen (Arkiv N. F. II, 323)
skall konsonantlängden i dessa ord förklaras på samma sätt,
som han föreslår för isl. pott, och han anser sjönn etc. vara
de ljudlagsenliga representanterna för siö-(i)n etc.
Av den föregående granskningen torde emellertid ha
framgått, att den av N. föreslagna förklaringen av pott etc.
icke är antaglig, och det stöd som hans förklaring av sjönn
etc. skulle erhålla i förhållanden i fornspråket, är således
borta. Men om nn i sjönn uppstått så, som N. antar,
förstår man för övrigt ej häller, hvarför icke t förlängts i bi(é)t,
fä(e)tj trå(é)t etc. eller n i bi(é)n, fä(é)n, trä(e)n etc.; man
*) För Övrigt vore det möjligt, att också -ss i gen. sg. av adjektiver
(grás[s\) införts på analogisk väg liksom -rr i nom. sg. mask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
