Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 349
skulle dock mena, att utvecklingen av den artikulerade
formen siö-in > sjönn borde ha havt en fullständig
motsvarighet i behandlingen av de artikulerade formerna fæ-it,
fæ-in. Hen vi ha blott fåt etc., fån etc. Och enligt N:s
mening är det väl den omständigheten, att siö-(i}n hade
en-spetsig fortis ("stark geschnittener accent"), som skulle ha
framkallat konsonantförlängningen. Men jag inser ej,
hvarför i så fall konsonantförlängningen uteblev i bok, mus, rot
etc. etc., ty då dessa ord ha pl. böcker, möss, rötter etc. etc.
(även de för övrigt med enspetsig fortis), så kunde den korta
konsonanten i sg. ej av pluralformerna hindras ifrån att
undergå den ljudlagsenliga förlängningen.
Förklaringen av -nn i sjönn etc. synes mig ligga nära
till hands. Det är egentligen mask., som använda -nn
såsom artikel (sjönn, bynn, snönn etc.), under det att fem.
pläga använda endast -n (kon, bron etc.). Artikeln hade i
fornspråket långt rø-ljud i nom. ack. sg. mask. Av sio-inn
blev alltså sjönn’, av by-inn bynn, av snio-inn snönn. Då i
fornspråket artikeln -it hade kort Mjud, -in i fem. och nom.
ack. pl. neutr. kort rø-ljud, så är det alldeles i sin ordning,
att av fæ-it blivit fåt (ej fatt); bro-in bron, ko-in kön-, biin
bm etc. Och då, ehuru väl mera sällan, ordet fru kan som
best. form använda frunn, beror detta på en särskild
omständighet. Ordet användes vid tilltal ofta relativt
oakcen-tuerat i bestämd form (har fmn sett howm? = har Ni sett
honom? etc.), och av frun har i denna ställning blivit frunn,
liksom annars i dylik ställning lång vokal + kort konsonant
övergår till kort vokal + lång konsonant. Till (det relativa)
stadgandet av formen frunn har sedan även påvärkan av de
mask. sjönn etc. kunnat bidraga, liksom även annars mask.
och fem. böjningsformer inträngt på hvarandras områden
(jmf. "den lilla gossen" etc.)
Jag övergår till konsonantförlängningen i tvåstaviga (och
fyrstaviga) ord i fornspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
