- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
350

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350 Kock: Kvantitet och akcent.

Följande ljudlag har gjort sig gällande: i tvåstaviga
(eller fyrstaviga) ord har en intervokalisk kort konsonant
förlängts, när den föregicks av en lång rotvokal med
enspetsig fortis och efterföljdes av en vokal med
le-vissimus. Villkoren för denna ljudlags inträdande finnas
företrädesvis i ord med enstavighets-akcentuering (akc. 1).
Rotstavelsen har i dylika ord numera enspetsig fortis i de
flästa trakter, och förhållandet har varit detsamma på den
tid, då ljudlagen tillämpades. Liksom i nysv. av frU’kost
blivit fruckost, så förlängdes i fornspråket r i komparativer
på -n med akc. l, hvilken akcentuering i dessa ord är
samnordisk (Svensk akcent II, 450). Av fcéri, ny r i etc. i den
älsta isl. blev något senare férri, nýrri etc., fsv. færre etc.,
nysv. färre etc. (med akc. l 1). På liknande sätt
utvecklades i gen. och dat. sg. fem. samt i gen. pl. av den älsta*
isländskans grårar, grári, gram något senare grárrar, grárri,
grárra (om dessas akcentuering se s. 353 ff.).

Förlängningen av k i ák(k)a (av á ek #[£]), sék(k)a (av
sé ek a[f\) är ljudlagsenlig enligt den ovan formulerade
förlängningsregeln. Det enstaviga á "jag eger" hade akc. l, och
så naturligtvis även det genom juxtaposition uppkomna åka
(jmf. nysv. kán-ej med akc. l liksom kan). Då nu den
negativa partikeln a naturligtvis var fullt oakcentuerad, bör
förlängningen åka > ákka inträda. Detta bestyrkes därav, att
förlängning av k (av ek) efter lång vokal förekommer
uteslutande eller väsentligen endast, när det negativa -ff, -at följer,
och ordet således ’är tvåstavigt; jmf. hos Gíslason: Um
Frum-parta isl. tungu s. 232: "& verdur á stundum tvöfalt, ad

*) I komparativer sådana som dýrri, stérri, flrri, verri beror rr
naturligtvis därpå, att det ena r tillhör ordets rot; så ock i de komparativa
ad-verben gørr, ßrr, verr, fyrr. Det är icke troligt, att rr i nærri (adj.), nærr
(adv.) beror på assimilation av hwR (jmf. got. néhwis). Fastmer förklaras
rr i nérr (jämte ner) av anslutning till næ(r)ri och till de anförda
komparativa adverben med rr. Påvärkan från dessa har framkallat rr i meirr (jämte
meir).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free