- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
354

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354 Kock: Kvantitet och akcent.

tre nordiska språken, om denna akcentuering ej kan
annorlunda förklaras. Då den stora massan av två- eller
fler-staviga ord använder akc. 2, kunde nämligen akc. l i de
relativt fåtaliga två- eller flerstaviga orden med denna akc.
ytterst lätt genom analogi-påvärkan utbytas mot akc. 2, under
det att en alldeles speciell orsak måste finnas till att ett
två-eller flerstavigt ord använder akc. 1. I all synnerhet blir
det naturligtvis sannolikt, att akc. l i dylika ord är
samnordisk, om det kan visas, att flera kategorier av två- eller
flerstaviga ord med akc. l låta sammanföra sig under en
gemensam större kategori, hvars gemensamma karakteristiska
kännetecken visar hän på en förhistorisk (urnordisk) period.

Så vitt jag ser, bliva flera dunkla akcentfrågor lösta,
om man antar, att akc. l i både enkla och
sammman-satta, numera så väl en- som flerstaviga ord står i
kausalsamrnanhang med förlusten av en vokal i näst
följande stavelse (oberoende därav, huruvida den förlorade
ändelsevokalen följt omedelbart på rotvokalen eller icke).

Att i numera enstaviga ord akc. l sammanhänger
därmed, att deras ändelsevokal på urnordisk ståndpunkt var kort,
har redan för längesedan blivit insett (jmf. Verner i Anzeiger
für deutsches Alterthum VII, 12). Av *stainaRJ *htisa har
blivit sten, Ms etc. med akc. l.

Däremot har det ej blivit visat, att ovan uppställda
regel tillämpats oberoende av ordens stavelse-antal; och att
den således utgör en allmän lag.

1. Numera tvåstaviga komparativer större, värre etc.
ha akc. l både i svenskan och norskan, och akc. l är i
dem alltså samnordisk (Kock: Svensk akcent II, 450). De
ha emellertid tidigare varit trestaviga, men förlorat
penulti-mas vokal: *langim > lengri (längre) etc.

En bekräftelse på denna uppfattning utgöra
kompara-tiverna mera, flere1), -a. De ha akc. 2, och i överensstäm-

*) Noreen har i Arkiv N. F. II, 327 riktigt anmärkt, att den i fsv. stun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free