- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
355

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kvantitet och akcent. 355

melse härmed voro de redan i urnordisk tid tvåstaviga: jmf.
got. maiza, gr. jtÅsicov.

2. Böjda former av enstaviga superlativer hava både
i danskan (Bruun: Bogstavlydenes længde s. 22) och i
svenskan (i vissa bygder) akc. 1: längste, störste, värsta etc.
Denna akcentuering bör alltså vara samnordisk, och den
sammanhänger därmed, att orden varit trestaviga och
förlorat andra stavelsens vokal: *langistä > lengsti (längste).

3. Böjda former av enstaviga part. pret. ha i danskan
akc. 1: dømte, kendte, kvalte etc. (Grundtvig i
Forhandlingerne på det første nord. filologmøde s. 114); så är
förhållandet ock i vissa trakter av Sverge: dömda, kända etc.,
och denna akcentuering är därför säkerligen samnordisk (Kock:
Svensk akcent II, 449). Den förklaras av utvecklingen
*#ö-mifrai > démdi(R).

4. Pluralis av några adjektiv på -sk hava i danskan
akc. 1: fynske, svinske, synske, fjendske, Jiundske, bondske,
springske, skælmske (Grundtvig i anf. arb. s. 117; Broberg i
Blandinger, udg. af Universitets-jubilæets danske Samfund,
I, 294). Några av dessa ord äro urgamla, andra relativt
unga i språket. Akc. l i fynske etc. förklaras därav, att
*fiuniskai blivit fynskan) (fynske) etc.

5. Ovisst är, huruvida akc. l i da. pl. modne (av sg.
moden), gyldne (av sg. gylden) (Broberg: Manuel de la langue
danoise s. 68), i sv. (dialektiskt) egna (Kock: Svensk akcent
I, 66 c) bör på liknande sätt förklaras, ehuru vi även här
ha former, som på ett äldre språkstadium varit trestaviga
och förlorat penultimas vokal. Denna omständighet torde
emellertid vara orsaken till akc. l i sv. andre (ajbrir, av *anparai).

6. 7, 8. Även gen. och dat. sg. fem. och gen. pl. av
adjektiv ha säkerligen havt akc. l i det äldre språket.

dorn mötande formen flerre med rr har erhållit konsonantförlängningen från
sitt motsatsord færre. Härmed kan sammanställas, att man omvänt genom
inflytande från fleri anträffar feri (TJL. K. 4 pr.) i st. f. fær(r)i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free