Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 357
parativerna længer etc. med akc. 1. Det är endast, när ett
tvåstavigt ord sedan gammalt hade akc. l, som det kunnat
så påvärkas av ett enstavigt, att det bibehållit denna äldre
akcentuering; däremot har gód etc. ej kunnat meddela sin
akcentuering åt göda etc., som sedan gammalt hade akc. 2.
Men enligt här framställda uppfattning bör även en
stor massa komposita en gång ha havt akc. l, hvilka nu
uttalas med akc. 2 (stenhus etc.1). För nynord. språk
gäller, som bekant, numera den regeln, att om första
kompositionsleden av ett sammansatt ord själv har akc. 2, även
kompositionen erhåller akc. 2 (afton : aftonsol), om första
kompositionsleden är flerstavig (och ej ändas på -ei, -er, -en) med
akc. l, får kompositionen samma akcentuering (ångest:
ångestsvett; genom analogi även ångestsvett}] om åter första
kompositionsleden själv är enstavig med akc. l, erhåller
sammansättningen akc. 2 (sten : stenhus). Denna senaste
akcentuering (stenhus trots sten) strider emot överensstämmelsen
mellan afton : aftonsol, ångest: ångestsvett, och man ledes till
den förmodan, att uttalet stenhus skulle vara relativt ungt.
Man kommer till liknande resultat på en annan väg.
Liksom av *langistai blivit längste, av *fiuniskai fynske etc.,
så bör ock av *stainahusa vid förlust av andra stavelsens
vokal ha uppstått *sténhus.
Nu hava vi i de nynord. språken många komposita med
första leden enstavig, hvilka i strid med den för dylika ord
numera gällande huvudregeln hava akc. l, men för en stor
mängd, och väl de flästa, bland dem kunna särskilda
faktorer påvisas, som i relativt sen tid framkallat denna akcen-
*) Det bör nämnas, att J. V. Lindgren i Sv. landsm. XII, l s. 39 "med
all reservation" uttalar den förmodan, att om första kompositionsleden havt
fortis, sammansättningen ljudlagsenligt behåller dess akcent, vare sig att
den varit akc. l eller akc. 2. Han ställer emellertid ej akc. l i *sténhus etc. i
samband med vokalförlusten i *staina-husa eller med akc. l i störste etc.,
och hans uppfattning av kompositas akcentuering är för övrigt en
väsentligen annan än min; jmf. delvis nedan noten s. 358.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VII, NY FÖLJD III. ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
