- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
360

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360 Kock: Kvantitet och akcent.

Det låter sig svårligen för hvarje enskilt kompositum
med första kompositionsleden enstavig, hvilket nu har eller
kan hava akc. l, med visshet avgöra, huruvida denna
ak-centuering är en direkt fortsättning av den ursprungliga
akc. l (i *stérihus etc.), eller om den uppstått i relativt sen
tid. Emellertid bör man besinna, att vid den analogiska
utvecklingen *sténhus > stenhus en stor massa komposita hade
(såsom ett arv 4rån indo-eur. tid) fortis på senare
kompositionsleden (jmf. Kock: Svensk akcent II, 328 ff., 363 ff.),
så att orden av typen *sténhus, hvilka utbytte akc. l mot
akc. 2, icke på långt när voro så talrika, som alla de
nynord-ord äro, hvilka nu ha akc. 2 på en enstavig första
kompositionsled. Ord med den ännu i 1600-talets svenska och
danska ytterst vanliga akcentueringen tillbée, eekloff etc. hava
nämligen först i vida senare tid utbytt denna mot tillbe, eklöv
etc., och även här har troligen analogien från de talrika
komposita med akc. 2 och fortis på första sammansättningsleden
samt från de enkla orden vållat akcentförändringen (Svensk
akcent II, 371 f.), om ock den omständigheten, att en
tämligen stark biakcent eller halvakcent (levior eller semifortis)
föll på förra kompositionsleden, kunnat bidraga till att fortis
övergick till första stavelsen (härför talar det förhållandet,
att sammankomma etc. med en starkare akcent på första
stavelsen än utkomma etc. tidigare än detta i mellersta och
södra Sverge erhöll fortis på första kompositionsleden; redan
ib. II, 370 f. har jag ställt fortis’ flyttning vid olika tid i
dylika ord i kausalsammanhang med den äldre akcentueringen
av deras första stavelse).

Men måhända sprider den här framställda uppfattningen
av den fornnord. akcentueringen ljus även över den
urnor-diska betoningen samt över upphovet till de två nordiska
akcentueringssätten (akc. l och akc. 2). Det bör uttryckli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free