Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 363
fallet med oakcentuerade stavelser eller med stavelser,
uttalade med biakcent, hvilka skildes från rotstavelsen genom
någon mellanliggande stavelse (*stainaR, *langirä, *ðömi$ai
etc.); i sammanhang med denna olika akcentuering av
ändelserna utbildades då även de övriga karakteristiska
kännetecknen för akc. 2 och akc. l, så att man i det yngre språket
erhöll stenar etc. men sten, längre, dö’mde etc. En
modifikation, men väl en ganska tilltalande sådan, av denna
uppfattning vore det antagandet, att uppkomsten av akc. l och
akc. 2 står i sammanhang just med förlusten av de urnord.
ändelsevokalerna, så att akc. l uppstått i och med förlusten
av den omedelbart efter rotstavelsen följande stavelsens vokal
(*staina,R > sten, *ðömi$ai > dö’mde etc.), under det att ord,
som fortfarande behöllo den efter rotstavelsen stående
vokalen, fingo akc. 2 (*stainöR > stenar etc.). Härför talar det
förhållandet, att ändelsevokalens förlust faktiskt omgestaltar
akcentueringen även av rotstavelsen, så att denna får
sammansatt akcent (därigenom att den erhåller även den förut
på ändelsevokalen hvilande akcenten; Kock: Svensk akcent
II, 444).
Emellertid finnas även omständigheter, som tala för, att
redan det nord. urspråket tagit de två akcentueringssystemen
i arv från en äldre period, och detta är kanske slutligen det
troligaste.
Som bekant har det gjorts högst sannolikt, att de två
olika akcenter, som användas av grekiskan (akut och
cirkumflex) och av den ytterst fornartade litauiskan
("gestosse-ner ton" och "geschliffener" eller hällre "schleifender ton")
redan tillhörde det indo-eur. urspråket (Fr. Hanssen i KZ.
XXYII, 612 ff.; jmf. ock Brugmann: Grundriss I § 671),
och Hanssen har sökt göra troligt, att även gotiskan använt
dessa två akcenter, en åsikt som akcepterats av Sievers (i
Pauls Grundriss I, 413). Under dessa förhållanden ligger
den förmodan nära, att de två nordiska akcentueringssyste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
