- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
364

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

abl Kock: Kvantitet ocL akcent.

men skulle stå i direkt förhållande till ui språkets akut
och cirkumflex, så att de utgjorde en reflex av dessa
akcen-ter. Jag kan icke, åtminstone icke för närvarande, påvisa,
att t. ex. vissa nordiska ord, som ha akc. l, hade akut
i urspråket *) (i grekiskan och litauiskan), men följande
resonnemang torde tala för att de två nord. akcentueringssätten
reflektera urspråkets två akcenter, akut och cirkumflex.

Vid synkope och apokope har som bekant den på den
förlorade vokalen hvilande exspiratoriska och musikaliska
akcenten kastats tillbaka på föregående stavelse, så att denna
erhållit sammansatt exspiratorisk och musikalisk akcent. På
så sätt förklaras den sammansatta akcenten på ord med
akc. l i fornartade nysv. bygdemål (såsom gottländskan och
Älvdalsmålet i Dalarna): gottl. sar "sår", älvd. ais "is" etc.
ha sammansatt akcent såsom en reflex av ultima i urnord.
*saira, *isaR etc. (Kock: Svensk akcent II, 444). Även de
nord. literaturspråken ha utan tvivel en gång havt
sammansatt akcent på rotstavelsen av ord med akc. l, fastän den
i senare tid övergått till enkel akcent; se härom Kock:
Svensk akcent ib. Men under det att den
sammansatta akcenten på fortis-stavelsen i ord med akc. l sålunda
lätt förklaras, inser man icke, hvarför fortisstavelsen också i
ord med akc. 2 stenar, timme etc. etc. (av äldre *stainoR, *tlmä
etc.) har sammansatt akcent, såsom fallet dock ännu i dag
är i svenskan och norskan samt i många nordiska
bygdemål 2). Men kan den sammansatta akcenten i stenar (*stai-

*) Det vore snarast för vissa ändelsevokaler, som detta skulle kunna
påvisas; om bruket av cirkumflex och akut ("schleifender" och "gestossener
ton") även på stavelser utan fortis i litauiskan och grekiskan jmf.
Baranow-ski und Weber: Ostlitauische texte XXV; Brugmann: Grundriss I, s. 538.

2) Det av mig i Svensk akcent II. 442 framställda sättet att förklara den
sammansatta akcenten i stenar etc. har redan där betecknats såsom osäkert.
Det där gjorda antagandet, att vid ultima-vokalens förkortning (ej
fullständiga avnötning) i *stainöR etc. penultima skulle erhålla en del av ultimas
akcent, saknar, såsom där namnes (jmf. s. 442, 440), säkra analogier i de
ny-nord. språken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free