Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Kock: Kvantitet och akcent.
den svagare exspirationsspetsen fore den starkare (Sievers:
Phonetik3 203, Brugmann, Gnindrips I, 562 f.).
Om nu den indo-eur. akuten och cirkumflexen reflekteras
av urnord. resp. akc. 1 och akc. 2, så frågar man åter,
hvarför ordförrådet så fördelats mellan akuten (akc. 1) och
cirkumflexen (akc. 2), att den förra brukas, när rotstavelsen
icke omedelbart efterföljdes av en stavelse med biakcent
(X ^ eller X ^ -), den senare, när rotstavelsen omedelbart
efterföljes av en biakcent (x - eller X i w).
Jag tänker mig denna fråga kanske kunna besvaras på
följande sätt. I de germ. språken (urnord. språket) hade vid
denna tid den germanska akcentueringsregeln, enligt
hvilken fortis faller på rotstavelsen, väsentligen genomförts i
enkla ord, men då man från urspråket ärvt två olika
ak-center (akut och cirkumflex), avändes akut på vissa,
cirkumflex på andra ords rotstavelser *). Om nu vid denna tid
på -élse, avledda av dylika verb, t. ex. strøelse (Bruun s. 21; Grundtvig §
15 B4). Även ord sådana som operaen, dominoen etc. med biakcent på
penultima erhålla stötton på denna, ehuru ultima i opera, domino etc. saknar
stötton (Bruun: Om accenten eller tonefaldet i danske ord s. 6); jmf. ædru
utan, men ædruere med stöbt ön på andra stavelsen (Bruun: Bogst, længde s.
26). Denna stötton inträder, åtminstone under vissa förhållanden, på en
vokal i fortis-(och semifortis-)stavelsen i hiatus, när systemtvånget icke
hindrar bruket av stötton. Härmed kan sammanställas en likartad ljudaffektion
vid hiatus i andra språk, ehuru den i dem ej allmänt genomförts. I Sievers’
Phonetik3 s. 133 heter det t. ex. om det nht. uttalet: "wir gebrauchen diesen
absatz [the glottal catch] z. b. wenn wir zwei benachbarte, namentlich
gleiche vocale scharf von einander trennen wollen". Förhållandet är stundom
detsamma i svenskan. Om något bland de anförda orden med stötton sedan
gammalt havt akc. l (så möjligen t. ex. strøelse; jmf. om akc. l i svenska
r ö’reise etc. Kock i Sv. landsm. VI, 2 s. 39), så beror dess bevarande på
vokalmötet.
När västjutskan enligt P. K. Thorsen: Bidrag til nörrejysk lydlære s.
77 använder stötton "ved Jc, t, p, ngJc, nt, mt, mp, Ik, It, lp, rJc, rp, wt, vt, jt,
gt foran en endelse og hvor en endelse er bortfalden", t. ex. i nak (nakke)t
stapet (stoppede, stoppet), så representerar ej häller denna stötton akc. l,
utan den torde utgöra en IjudaíFektíon, som inträtt vid tenues i vissa
ställningar.
*) Detta är antagligt, vare sig att den nyssnämnda germanska
akcent-regeln genomfördes till följe av en vidsträckt analogi-princip (så att den
omständigheten, att flertalet enkla ord redan i urspråket [eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
