- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
374

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374 Kock: Kvantitet och akcent.

En omedelbart på rotstavelsen följande ändelseyokal hade
levissimus *), t. ex. længri, dømdir. Detta i
överensstämmelse med förhållandet i nysv.

Ord med akc. 3.

Akc. 2 användes av ord, hvilka bevarat den (med en
biakcent uttalade) ändelsevokal, som i urnordisk tid
omedelbart efterföljde rotstavelsen, t. ex. steinar (av *stainöR),
heitinn (av *haitinaR), dagar (av *$a%öR), farinn (av *farinaR).

I. Tvåspetsig fortis användes på lång rotstavelse, t. ex.
steinar, heitinn. Denna tvåspetsiga fortis var måhända av
delvis annan art än den tvåspetsiga fortis på steinn (liksom
ordens musikaliska akcentuering var olika).

II. Enspetsig fortis användes på rotstavelsen av ord
med kort rotstavelse, t. ex. dagar, farinn, liksom ännu i
dag i ålderdomliga bygdemål, som alltjämt använda korta
rotstavelser.

Ord med lång rotstavelse (steinar, heitinn) hade på
följande stavelse svag lems, som torde vara identisk med den
exsp. biakcent, som tillkom andra stavelsen i motsvarande
urnord. ord (*stainöR, *haitinaR), och som har bevarats
genom den på stavelsen hvilande höga musikaliska tonen.

Ord med kort rotstavelse (dagar, farinn) akcentuerade
följande stavelse med stark levis 2), hvilken måhända utgör
en reduktion av en under indo-europeisk tid på ändelsen
hvilande fortis.

*) Möjligt är, att reducerandet av den akcent, som tillkom ultima av
urnord. *langirä, till levissimus i lengri (längre) delvis står i
kausalsamman-hang med övergången från tvåspetsig till enspetsig fortis på rotstavelsen av
lengri, samt att sóttinni hade biakcent på andra stavelsen, så länge som
rotstavelsen hade tvåspetsig fortis, men att samtidigt med att denna blev
enspetsig, biakcenten överflyttades till tredje stavelsen. Jmf. att sv. kallade
med tvåspetsig fortis på antepenultima och levis på penultima så förändrats,
att det fått enspetsig fortis på antepenultima och levis på ultima (Kock:
Svensk akcent II, 400).

2) Om man så vill, kunna svag levis och stark levis kallas resp. levis
och semifortis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free