Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 377
När förkortade imperativer i Frykdalsmålet ha akc. l
och enkel (ej sammansatt) akcent, t. ex. del "dela", ropp
"ropa" (Noreen: Fryksdalsmålets ljudlära s. 44), så är detta
att sammanställa därmed, att även i Burträskmålet (enligt
J. Y. Lindgren i Sv. landsm. XII, l s. 15) andra pers. sg.
im-perat. av (urspr.) tvåstaviga ord erhåller akc. l, t. ex. tala,
öpen "öppna", och att i Södra Luggude-målet hämma (se)
"flytta sig till sidan (om hästar)", schöbba (se) "flytta sig till
sidan (om nötkreatur)", rygga (se) "rygga" få akc. l,
hvilken akcentuering troligen utgått från imperat. (Olséni ib.
Yl, 4, s. 80).
Tillägg. Följande förklaring av det långa s-ljudet i
genitiverna bus (s) etc.y blás(s) etc. har kanske företräde framför den ovan
s. 347 ined tvekan föreslagna uppfattningen. Såsom gen. sg. av t. ex.
hus förekommer i älsta isl. huss (Grg. en gång enligt Ludvig
Larsson: Ordförrådet i de älsta isl. handskrifterna) av urnord.
*husas. På liknande sätt finner man i fsv. av grces gen. græss
(Ygl. I L. R.), i isl. av gräs gen. grass (Stockholmska
homilieboken en gång), gráss (B/b. en gång enligt Larssons anf. skrift).
Även andra substantiver med rotstavelsen slutande på s(s), såsom
neutrerna Hos, hris, dus, raus, glys, nes etc., Mäss, hross, ess etc.,
maskulinerna lass, hauss, áss, iss, oss, griss, meiss etc., fress^ sess,
hoss, Jcross etc. ha i gen. sg. havt -ss. Härigenom uppkom för
språkmedvetandet den regeln, att i en gen., slutande på vokal +
s-ljud, skall s-ljudet vara långt, hvilket vill säga, att s-ljudet i isl.
bus(s) etc. förlängdes efter huss etc., i fsv. *siös(s) (= nysv. till
sjöss) efter oss etc. Då språket även har åtskilliga adjektiver med
roten slutande på s(s) och således med gen. sg. i mask. och neutr.
på -ss (Hoss, lauss, háss, fúss, neiss, viss^ sváss, hyss; hress, hvass
etc.), kan påvärkan från dylika ord ha väsentligen framkallat den
någon gång mötande förlängningen av s i gen. sg. blás(s) etc. (jmf.
även s. 348 noten), kanske ock förlängningen i nysv. nyss, ifall
s-ljudets längd i detta ord är relativt gammal. Måhända har till
den sällsynta förlängningen av -r i nom. sg. grár(r) etc. (jmf. s.
348) även -rr (av -TR) i stórr, dýrr, mérr, sJcirr etc. delvis bidragit.
Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
