Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Beyging sterkra sagnorða í íslensku. Jón Þorkelsson hefir samið». Af Elis Wadstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Wadstein: Anmälan.
föret. s. XVIII) stundom dubbelskrivning av vokal för att utmärka
längd.
draga, drégi^ Cod. Arn. Magn. 645 IV:o L. Larssons edit.
64.3; här står é (re är uttryckt jenom förkårtning) för é<^ø\
varpå några eks. finnas i hds. (se Larssons inledn. s. XLI). -
Rörande sing. pret. förklarar förf. s. 72, att "Hvorki í hinu forna
máli, né í núverandi framburcti er nokkurt g í eintölu; þó finst þact
nú víSa í bókum". I "hinu forna máli" måste väl en gång g
funnits, ty varifrån skulle det äljes kåmmit? Lån från annat nordiskt
språk är ju osannolikt, då ju en dylik analogibildning från plur.
lika väl bör hava kunnat sje i isl. som i andra nord. språk. -
Såsom 3 plur. pret. ind. för nyisl. anföras drógu ock dróu, vilket
senare - naturl. analogi från sing, dró - enligt förf. är
"sam-kvæmt nuveranda framburcti".
e t a. iet 2 sing. imp. Leif. 149. 8 känn vara analogi från pres.
ietr (i Beyging etc. meddelar förf. intet sitat på dylikt pres., men
hos B. M:son Olsen i Germania XXVII. 263), vilket kann vara att
bedömma såsom biærgr, varom se min Fno. horn. bokens ljudl. § 21 a.
Den av Fritzner2 från Stj. 411.5 anförda pres. konj. fangir
har förf. icke medtagit.
fälda. Här anföres intet eks. på svag böjning från
fornspråket (jfr Vigf. ock Fritzner2). Likaså saknas pret. -får m en feil,
rörande vars förekåmst se Egilsson, Lex. poet.
fela. Nyisl. har enl. förf. i pret. jämte fal : fálu även föl :
folu ock faldi : fÖldum ock i part. pret. jämte fölginn även falinn,
vilket senare böjes liksom alinn (se under åla i det föreg.).
feta. Enligt Wimrners ock, Noreens isl. gram. skulle detta
värb även kunna gå svagt i fisl., men på dylik böjning har förf.
endast sitat från nyisl.
fjuka. foJc pret. Þictr. 269. 8 har förf. förbigått (jfr boå}.
flå. I nyisl. även svagt flái :flácti : fláctur. I sammanhang
därmed meddelar förf. s. 124, att "Til eru og í alþýctumáli ýmsar
aSrar veikar myndir af sterkum sagnorSum, t. d. vth. þátiSar dæäi,
dræåi, hlceäi, sjcecti, slæcti, þofti af sagnorðtunum deyja, draga,
hloja, sjá, slå, þiggja; enn þessar veiku myndir finnast naumlega
allar í prentudum bókum".
fljúga, flyga 3 plur. pres. ind. Leif. 79. 4, inf. 127. 23, 134. 9;
aoristpresens (liksom luka, luta, suga, supa). -fljugja SE. I. 126. 25,
344. 11; det andra j är endast grafiskt ock beroende på in var kan
från fårmer, där g palataliserats. - fliuganda genit. plur. Stj. 18. 5
(jfr min Fno. homil. bokens ljudl. § 32 a, S).
f r egna. l plur. pret. konj. frpgim Am. 101. 2; här står Q för
d (jfr Bugges Edda föret. s. X). - I nyisl. är enl. förf. detta värb
icke så särdeles vanligt; böjes där dels starkt, dels äfter lista sv.
konj. Förf. anför intet sitat på svag böjning i fornisl., där värbet
dåck (enl. Vigf.) stundom gar äfter 3 sv. konj.
f r et a. På inf. har förf. intet sitat. Värbet är enl. förf. i
nyisl. endast svagt (gar äfter lista konj.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
