Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Die Volsungasaga. Nach Bugges Text mit Einleitung und Glossar herausgegeben von Wilhelm Ranisch». Af Gustaf Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Cederschiöld: Anmälan.
Om sagans handskriftmaterial ineddelar utgifvaren ingen
upplysning, och om texten säger han (i förordet och titeln) endast, att
han aftryckt Bugges. Detta aftryck synes,, att döma af en flyktig
jämförelse af ett par sidor, vara noggrant utfördt, någon gång
t. o. m. altför slafviskt, såsom då utg. 3078 skrifver bl$’s för lilgss
(Bugge har blæs), eller då han 35 liksom Bugge har skrifsättet
ófúSy medan bägge utgifvarne eljest bruka det negerande prefixet
i formen u- 1). - Bugges förslag till rättelser har utg. i
allmänhet accepterat, någon gång (såsom 145, 1468, 1714) har han
underlåtit det, ehuru i dessa fall Bugges rättelser gå ut på att sätta
vanligt språkbruk i st. f. misstänkta solecismer och sålunda just i
en för nybegynnare afsedd upplaga varit mest på sin plats/
I normaliseringen af textens ortografi har utg. rätt mycket
skilt sig från Bugge, i det han nämligen användt typerna g, ø, ø,
$, vidare p för <f, vidare 8 för s efter nn och B2), z för st i
verbens reflexivform samt 8 för dental + s (t. ex. o&ins f. oddsins).
Man ser, att utg. i några fall sökt närma sig skrifsättet på den
tid, då sagan första gången upptecknades, och att han i andra fall
har etymologiserande valt ännu äldre beteckningssätt. - De gamla
visor, som finnas inströdda i texten, hafva icke fått ålderdomligare
ortografi än prosan, ej häller synes utg. någonstädes ha försökt att
restaurera deras ursprungliga metriska form.
Glossaret säger utg. sig hafva utarbetat i nära anslutning till
"Wiramers musterglossar zum Læsbog" (sic!). Det förefaller också
vara ganska väl lämpadt för nybegynnarens behof j fraser, som kunna
erbjuda någon svårighet, äro fullständigt öfversatta, de
böjningsformer, i hvilka själfva stammen undergått förändring, särskildt
upptagna med hänvisning till den rätta stickordsformen, önskligt
hade varit, att utg. följt Wimmer äfven i att på något sätt (t. ex.
med asterisk) utmärka ord, betydelser och fraser, som äro
egendomliga för det poetiska språket. - Praktiskt och berömvärdt är
anförandet af de gotiska (resp. fornhögtyska, ängel sachsiska o. s. v.)
motsvarigheterna till de fornisländska orden. Då de anförda orden
med afseende på afledningssätt, genus, sammansättning o. d.
visa-olikhet mot de närstående isländska, hade det kanske varit
riktigast att uttryckligen framhålla detta, t. ex. genom att låta dessa
föregås af ett "vgl.". Det är något oegentligt att i en för
nybörjare ämnad bok skrifva: andlit (got, vlits) . . . auglit (got. vlits
m.) ... bitr (got. beitrs) . . . dauþi (got. dauþus) . . . dis (got.
filudeisei Schlauheit) o. d.
Under genomläsning af några sidor i glossaret har jag
dessutom annoterat följande:
*) Märkvärdigt nog har denna inadvertens gått igen i glossaret, hvilket
upptager ófúss och úfúss som skilda ord; äfven i allovpnn och óumréþiligr
torde ó hafva inkommit genom förbiseende.
2) Något hufvudbry kan måhända vållas nybegynnareri genom
skrifsät-ten mengJcr, ilzTca; mera praktiskt hade varit att skrifva menn^kr}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
