Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den fornnordiska slutartickelns historia. Af Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Noreen: Den fornnord. slut ar ti ekeln.
fapur ock føper), n. ærinde-no, ack. sg. f. kunu-na, ack. pl.
m. pænninga-na; likaså nom. pl. m. ~karla-ni(r), närmast av
*~karlaR-niR (se min Gesch. d. nord. spr. § 170, 4, a), f.
synde-na(r) av *syndÍR-naR1 tungo-na(r) av -*uR-nait. Dåck
råder vacklan i ack. sg. f. på konsonant, t. e. dottor-na,
men borghan-ena.
Däremot i fallet 2 b) avviker fsv. väsäntligen från isl.,
i det att fsv. visserligen äfter vokal förlorar, men annars
konsekvänt behåller artickelns bejynnande vokal, t. e. dat.
sg. n. bo-no, ack. sg. f. tro-na, men däremot dat. sg. m.
vin-enom, brøfir-enom, ack. sg. f.*) sak-ena, nom. ack. pl. m.
føtr-eni(r), -ena, monn-eni(r), -ena, frondr-eni(r), -ena, f.
hændr-ena(r), bøtr-ena(r\ systr-ena(r) o. s. v. Först i yngre
fornsvenska träffas en sådan bildning som t. e. m. bønder-ne
(i en ung God. av y. Vgl., se Rydq. II, 236),
överensstämmande med isl. bóndr-ner; ock denna yngre bildning,
tydligen beroende på en proportsjonal analågibildning (t. e.
*) Ett undantag anser jag icke föreligga i det festnæ, som i ett par
latinska diplåm av 1299 ock 1302 förekåmmer en gång såsom ack. sg (1. pl.),
två gånger som nom. sg. (1. pl.). Söderwall (Ordbok I, 372, sp. 2) antar, att
festnæ står för festinæ, ock - ehuru med tvekan - att den dithörande dat.
pl. festnum (i dipl. av 1299) står för festunum. Båda dessa antaganden synas
mig ohållbara. Jag ser i både festnæ ock festnum obestämda farmer av ett
till värbet fæst a (got. *fastjari) svarande värbalabstraktum (ett got. *fasteins).
Liksom mot ett got. *fraisteins svarar isl.-fno. såväl f reistu (sé Fritzner2)
som freiste (se Frizner2) ock freistne (om farmernas förhållande se Erdmann,
Arkiv VII, 75 if.; jfr vidare isl. f y sn jämte f y se, fsv. forviti, giri jämte isl.
forvitne, girne o. a. d.), så kann man såsom motsvarighet till got. *fasteins
vänta dels festn, dels feste, dels äntligen festne. Den första fårmen vill jag
återfinna i fno. festnargipf (se Fritzner2) ock, därest fsv. festnæ är nom. ack.
pl., även i detta ord. Fårmen feste förekommer ävenledes i fno. (se Fritzner2).
Festne åter ha vi i det fsv. festnæ, om detta är nom. ack. sg., antingen på
så sätt att festnæ är en blått ortografisk variant till festne, äller snarare så,
att festne fått en bifårm festna, liksom fsv. fæste, døve, athæve, rætvise,
fyllc, hylle, byrþe, bælde o. a. hava alternativt -a, ock liksom mot isl. méðe,
lilyðne, heiðne, kristne o. a. svara fsv. møþa, lyþna, heþna, kristna o. s. v.
(Jfr även fsv. lætia, kædhia, sæmia jämte l æti, kædhi, sæmi ock nysv. Tcåtia
i Karl XILs B. för fsv. kæte.) Dat. pl. festnum känn föras såväl till festna
äller festne som till festn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
