Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den fornnordiska slutartickelns historia. Af Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noreen: Den fornnord. slut ar tickein. 149
Söderwalls Ordbok) jentemot isl. millem, fsv. mællom ock i
isl. megen jämte vegom. Dessa farmer på -om(m)on jämte
de eventuälla på -om(m)om visa sålunda, att bildningen på
-ummum en gång icke varit just sällsynt i fornsvenskan (jfr
nedan 3).
2. -un(n)um är i isl.-fno. enhärskande. Om möjligen
befintliga eksämpel på -onnom, -onnum, -unnum har redan
åvan (sid. 147) talats. Frånsett dessa är -onom, -unum
uteslutande brukligt i isl.-fno, Samma ändelse förekåmmer i
fsv. nårmalt i de älsta västgötska urkunderna: ä. Vgl.
arwnum (enda eksämplet på best. dat. pl. i hela lagen),
Brynjólfs stadga saksiokionum (enda eks. på best. dat. pl.),
Lydekinus londonom (enda eks. på best. dat. pl.1); dessutom
åtminstone i God. Holm. A 54 (från förra hälften av
1400-talet) fæhørdonum. Att det i ett smålänskt diplåm av 1299
tvänne gånger förekåmmande fesinum icke står för *festunum
ock överhuvud icke hör hit, har jag åvan (sid. 142 not)
sökt visa. Däremot finnas värkligen farmer på -num (av
-iinum äfter lång vokal) ännu i dag i ett par svenska
dia-läkter, nämligen de varieteter av Älfdalsmålet i Dalarna,
vilka talas i Evetsbärgs kapäll ock i Våmhus socken; här
träffas t. e. tjynum (till tjyr ko), tramum (till trai trä) o.
a. d. - Vad som vid den här framställda förklaringen av
den västnordiska ändelsen i best. dat. pl. dåck ännu synes
mig i någon mån oklart, är själet, varför förenklingen av
nn till n konsekvänt jenomfördes i dat. pl. på -unnum men
- åtminstone i isl. - icke i dat. sg. f. på -enne ock jen.
pl. på -enna. Det sannolika är väl, att
betoningsförhållandena voro icke oväsäntligt olika, ty det är att märka, det nn
i dat. pl. stod äfter substantivets obetonade ändelsevokal, i
-enne ock -enna däremot äfter artickelns bejynnelsevokal, som
*) Malsegliædonom (i Klemmings uppl. s. 213, r. 9; i Schlyters s. 278
sista raden, men här felaktigt malseghandonom) måste på grund av
sammanhanget (jfr ock den latinska översättningen i Vgl. IV, 21, 73) vara dat,
sg. m. ock är sålunda skrivfel för malseghændanom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
