Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om y-typen som tecken för ändelsevokaler i Siælinna Tröst. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: F-typen i Siælinna Tröst. 171
bestämmandet af T/:S ljudvärde. Ljudet y skulle man i
gruppen A l kunna vilja tänka sig i gudhy och ett par andra,
ehuru jag är ganska tveksam om, huruvida en sådan
vokalharmoni kan tänkas, ty rörande det analoga e > ö har jag
exempel endast då rotstafvelsen innehåller ö och således
identitet mellan rotvokal och ändelsevokal vanns, och vidare har
jag icke träffat exempel i ord med kort rotstafvelse, hvilket
dock torde kunna vara tillfälligt, då dylika ord med ö som
rotvokal väl ej äro många. Emellertid få vi på denna väg
ingen förklaring på glædhy etc.; här erbjuder sig derför osökt
lösningen y = %. I gruppen A 2 åter ha vi först former
af mykyn. Dessa skiljas genom två saker från gudhy, glcedhy:
först och främst står ändelsevokalen i sluten stafvelse, och
der bruka vi, såsom nedanför namnes, ha -i (om orsaken
längre fram); vidare äro dessa ord sådana, som ofta brukas i
svagt betonad satsställning, och äfven denna omständighet
visar sig i ett respektabelt antal fall fordra ändelse-vokalen -i.
Då vi i samma grupp ha ryggyn och fýry, der vi måste
förmoda vokalharmoni, så ligger det nära tillhands att antaga
sådan äfven i mykyn; vi skola nedan få se, att den svaga
möjlighet, vi haft att här förutsätta f, reduceras betydligt
genom hvad.vi finna i gruppen B 1.
Hvad betyder det då, att gruppen B l (ord der
konsonant följer på ändelsevokalen) regelbundet har i? Vi
fortsätta, alltjämt med den förutsättningen, att y alternativt
betecknar í i ändelser. Vi ha då att taga i betraktande, att
de stafvelser, om hvilka vi tala, hafva stark biton, och att
vi i fsv. haft en ljudlag så lydande: hvarje konsonant, som
omedelbart föregås af en starkt bitonig vokal,
förlänges (Noreen i Pauls Grundr. I, 487). Man har ej brukat
formulera den så generellt, men Lindgren *) har närmast för
norrländska mål föreslagit att så göra, att borttaga inskränk-
*) Burträskmålets grammatik § 69, l (Sv. Landsm. XII, 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
