Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om y-typen som tecken för ändelsevokaler i Siælinna Tröst. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Beckman: F-typen i Siælinna Tröst.
ningen, att vokalen skall vara kort*). Att en sådan
förlängning egt rum i svenskt riksspråk, kan jag ej för
närvarande fullt nöjaktigt bevisa, men jag erinrar om, att
sammansättningarna ej äro vittnesgilla emot mig, då
anslutning-till simplex alltid ligger nära. (Ett sådant ord som
spark-stötting : stöta skulle jag kunna begagna, om ej möjlighet
funnes, att det vore lån från norrländska dialekter 2).
Deremot äro just de här behandlade ändelserna ett godt
material. Mot antagandet af konsonantförlängning med ty
åtföljande vokalförkortning som förklaring för t. ex. glæhhin
mot glodliy, synir men syny skulle man kunna invända, att
några exempel på dubbelskrifning i dylikt fall icke af mig
Wnnat anföras, men jag kan derpå svara, att de exempel,
då ifrågavarande konsonant kommer i inljud, äro så få, att
det ej alls behöfver vara någon märklig tillfällighet, om i
dessa alla fäll skrifvaren kommit att hålla sig till den
traditionella stafningen. Och skulle det också visa sig, att mitt
antagande i detta fall ej vore grundat, såsom genom
tillvaron af synyne, och möjligheten att der läsa 1 i andra
stafvelsen synes tänkbart, så behöfver jag blott så modifiera sat-
1) Med afseende på kvarstående och bortfall af slut-w stå kortstaf viga i
vissa norrländska mål alldeles likställda med formellt sammansatta ord med
stark semifortis på iiltima, såsom jag hoppas kunna visa i en snart
utkommande uppsats i Sv. Landsm. Kanske har äfven detta sin grund i
koriso-nantförlängnirig, då kanske bitonen reducerats fore -n-bortfallet, och -nn
alltid kvarstår.
2) En liten av mig gjord iakttagelse må till frågans belysning anföras.
I stavelser med semifortis förlängas åtminstone tenues i rspr. även efter
ursprungligen lång vokal. Så är uttalet osjötte (jämte östgöte), vasjötte
(jämte västgöte) vanligt i motsats till götar; så ock Jö’nköpping,
Fálköp-ping, Nörrköpping etc. i motsats till köping. I fsv. är f ramiutter (== isl.
framlútr) den normala formen (Söderwalls ordbok upptar fyra exempel på
ordet: tre med tt, blott ett med t) trots fsv. nysv. luta. Fsv. otøkker men tøker.
I fsv. skrifter användes, om ock sällan, ij för att beteckna långt $-ljud
i ändelsen av ord med kort rotstavelse. Så använder t. ex. diplomet nr 29
i Diplomatarium dalekarlicum (från år 1360, men där publicerat efter
gammalt tryck) dubbelskrivet vokaltecken, endast när vokalerna äro långa,
t. ex. saa j Wij, wij (flera ggr.); emellertid har diplomet även Holmfasta
synij (av -son), angivande uttalet syni- Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
