Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om y-typen som tecken för ändelsevokaler i Siælinna Tröst. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Y-typen i Siælinna Tröst. 173
sen, att förlängningen har inträtt i sluten stafvelse; jag får
då alltjämt den ifrågavarande konsonanten i slutljud, dess
enkelskrifning refererar sig till en strängt iakttagen
ortografisk regel och bevisar ingenting, under det motsatsen i: y
har sin fulla beviskraft kvar; den ifrågavarande
konsonantförlängningen har ju i alla fall faktiskt egt rum tidigare i
sluten än i öppen stafvelse (jfr. Noreen anf. st.).
Förutsättningen y = i hjälper oss äfven vid förklaringen
af några bland orden i grupp B 3. Somi, wari, láti, sami
äro ord, som oftast begagnas obetonade, och en förkortning
af ändelsevokalen är väl ej omöjlig att antaga, då bevisligen
äfven rotstafvelsen i dylik ställning ofta förkortas. Skari
förekommer på båda de ställen, der det citerats, med
parti-tiv genitiv, och i sådant fall är ordet i nsv. afgjort
prokli-tiskt, och förhållandet var väl i fsv. detsamma.
Gå vi då till den enda återstående gruppen B 2, der i
i ändelsen följer på ? i rotstafvelsen. Exemplen äro för
många för att bero på skrifvarenyck. Det måste väl ha
varit en olikhet i uttalet mellan det ?, som stod i denna
ställning, och det som vi hade i glædhy. Skriften har ju också
godt om vokalharmoniska företeelser; ändeisens i ljuder väl
lika med rotstafvelsens i, och vi ha således haft en
differentiering af «-ljudet - rimligtvis då så, att í blifvit slutet (^),
5 öppet (i 2). Dessa olika ljud skola då representeras af
tecknen y och i i ändelsen. Men om så är, var il långt eller
kort på den tid, S. T. skrefs? Derom synes mig intet kunna
bestämt afgöras, men det torde icke finnas något skäl att
antaga, att det var långt, och sannolikheten talar väl då för
motsatsen. Vi få ju fullt lika god förklaring af de
föreliggande fakta, om vi antaga, att «-ljudet i gudhy, glædhy
varit långt och är slutet, att det förkortats öfver allt men i
vissa fall fore differentieringen (i obetonad satsställning och
fore förlängd vokal), i de öfriga efter densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
