- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Åttonde Bandet. Ny följd. Fjärde Bandet. 1892 /
180

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. II. Af Ad. Noreen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 Noreen: Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. II.

ett äldre *fopr (jfr den i runor förekåmmande ackus. sg.
faupr, som väl är just det presumerade *fopr\ i vilket a
inkåmmit från simplexfårmen fajbir; äller ock är det en
självständig bildning, motsvarande gr. -jtarQog i AVTÍTCÖL-

TQOg O. d.

3) Sg. dat. mask. ock ntr. i éþé VS 3, folké K 16,
’klostre’ A 9, att jämföra med skogliæ O, banorjbæ Md 14,
bolce A 24 (2 ggr), køpæ J 2. Eksämplens antal (8) talar även
här mot felskrivning, vilken icke är sannolik annat än i fråga
om lånordet klostre’ (för klostre)] i de övriga fallen torde -æ
på vanligt sätt representera äldre -a. Man känn möjligen
få antaga, att här föreligger samma gamla kasus
("sociati-vus", äller hur man vill kalla den) som i de till advärb
stelnade isl. subst. heima, adj. lika (got. galeikö *), illa, víða,
giarna (fht. gerno), ofta (fs. ofto\ fsv. sära m. m.? lat. tam,
quam, nam, jam, palam, coram o. d.

4) 3 pers. sg. pres. konj. pore1 VS 5, att sammanhålla
med por æ YS 3, bøtæ YS l, G 6, botæ S 6, gialdce J> l,
ægæ G 5. Vill man äj här antaga felskrivning - vilket i
betraktande av eksämplens icke ringa antal (7) torde vara
ojörligt -, så kann man möjligen tänka på att här söka
spår av den ursprungliga ändelsen -a i l pers. sg., vilken
innan den ur språket försvann känn hava undantagsvis
uppträtt i 3 pers. sg.2), sedan dennas ändelse -i, -e börjat
intränga i l pers. Jfr att i fda. (runor) ock i fno. ändelsen
-a stundom trängt från l pers. sg. pret. ind. av svaga
värb in i 3 pers. sg. (se Rydqvist I, 329; Gislason, Um
frumparta, s. 124; Wadstein, Fno. homil. ljudl. s. 101 f.),
ock även ä. Vgl. tyckes hava att uppvisa några dylika fall,

4) I fsv. liJcovol (likavæl jenom inflytande från lika) har väl o bevarats
på grund av ställningen omedelbart fore v (w) såsom i adv. aþruvis jämte
ack. sg. f. aþra (se min uppsats Om orddubbletter, nr 127); jfr
motsättningen mellan isl. kgllomk ock kalla i l sg. pres. ind.

2) Dalalagens en gång förekåmmande 3 sg. pres. konj. hawa är ingenting
att bygga på; se Bråte, DL:s böjningslära s. 41 (jfr Kock, Arkiv VII, 306).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1892/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free