Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Håndskriftet Nr. 2365 4:to (Codex regius af den ældre Edda). Udgivet ved Ludv. F. A. Wimmer og Finnur Jónsson'. Af Gustaf Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederschiöld: Anmälan. 193
chiífrera ett svårläst ställe. Vet man eller tror man sig veta,
hvilka bokstäfver och tecken som måste ha stått på det dunkla
stället, så får man mycket lättare fram skrif í dragen. Och det
ögonblick, då skriften - på grund af behandling med vatten eller
genom lycklig belysning i förening med exceptionell energi uti synen
- framträder som klarast, är i allmänhet så kort, att man ej får
tid till betänksamt skärskådande utan måste, så att säga, fånga
bilden i flykten. Då ligger faran nära, att synsinnet ledes af
viljans "suggestion". Det torde icke vara osannolikt, att man i ett
sådant förhållande har att söka förklaringen till att, sAsom stundom
händt, ett och samma ställe blifvit olika läst af tvänne personer
och att bägge känt sig säkra pä att de läst rätt. -
Vid anmälan af ett arbete med så framstående förtjenster som
denna eddaupplaga kännes det motbjudande för recensenten att
framdraga några obetydliga anmärkningar. Men det är dock hans plikt
att omnämna äiven sådant, som icke till fullo tillfredsställt honom,
och ett oblandadt berömmande plägar göra läsaren misstrogen.
Utgifvarne omtala (sid. LXIII), att i Codex Begius på några
ställen plats finnes lemnad öppen för ett eller flere ord. De antaga,
att äfven handskriftens original på dessa ställen haft öppen plats för
det, som saknas. Man kunde ju eljest förmoda, att originalet på
dessa ställen varit skadadt och otydligt, så att skrifvaren ej strax
kunde läsa det, men att han i förhoppning att en annan gång
lyckas bättre höll platsen öppen. Att så icke varit förhållandet,
anse utgifvarne vara klart däraf, att i början af prosastycket om
Sinfjötles död (52 22,23 i Cod. reg.) namnet på Borghilds broder
båda de gånger, det skulle förekomma, saknas och motsvaras af
tomrum i raden; "den antagelse synes udelukket, at den [o: [-originalen]-] {+origina-
len]+} skulde have været så utydelig netop på bægge de steder, hvor
navnet var skrevet, at skriveren ikke havde kunnet læse det".
Detta är riktigt, om namnet båda gångerna varit helt utskrifvet.
Men om namnet andra gången varit starkt förkortadt, hvilket alls
icke är osannolikt, så behöfver det blott första gången ha varit
otydligt, för att afskrifvaren skulle komma i ovisshet om dess rätta
lydelse.
De stora, med rödt och grönt bläck tecknade initialerna anse
utgifvarne (sid. XV) på grund af bläckets öfverensstämmelse med
det i öfverskrifterna brukade, äfvensom på grund af formernas
beskaffenhet tillhöra samma person, som har skrifvit själfva texten.
"På et par steder . . . ses endnu de små bogstaver, som skriveren
til sin egen underretning har anbragt i margen for at minde om,
hvilket bogstav der skulde tegnes på vedkommende sted.
Lignende ’huskebogstaver’ er måske på andre steder forsvundne ved
bogens beskæring". - Dylika "huskebogstaver" äro i andra
handskrifter ej sällsynta; de anses vara ämnade till ledning för målaren,
då denne varit annan person än skrifvaren och så okunnig, att han
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VIII, KT FÖLJD IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
